Logo

Login

Log in automatically next time

or

Forgotten the password?  ·  Create account

peakXp Link Blog

ManCarl Björnberg, 48year , Köping, Sweden

BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

(det är taget, jag vet)

AddthisShare   FeedRSS feed

Page: First | Previous | 2 · 3 · 4 · 5 · 6 | Next | Last

Positivt tänkande

2010-10-24 23:13   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 5 Comments   Images 1 Image Small_addthisShare

Det låter ju som en klyscha, eller hur? Man jag ska på allvar börja ta in mer positivt tänkande i mitt liv. Se det som är bra, se möjligheter istället för tvärt om. Fram för allt ska jag applicera det på min träning, men förmodar att det kommer att sprida sig till mitt övriga liv också. Slut på gnäll och klagan. In med positiva tankar.


Den som hör mig gnälla får ett frislag :D


 

Attached images

7ba4966b0fa44789a71b5bc5776558a6
 

Överväger ett tungt beslut...

2010-10-22 09:18   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 5 Comments   Images 1 Image Small_addthisShare

Tänk att man aldrig kan vara nöjd?


Just nu har jag ett roligt, utvecklande och lagom betungande arbete, något som jag inte direkt varit bortskämd med under mitt tidigare yrkesverksamma liv. Jag har en underbar familj, med två barn som jag älskar över allt annat. För att krydda det hela lite extra utövar jag diverse kampsporter, något som jag också verkligen älskar. När man haft givande dag på jobbet, ett underbart träningspass och kommer hem till sin fru och ett par mysiga barn, ja då är livet verkligen helt sagolikt fantastiskt.


Självklart finns även dagar då båda barnen varit vakna på natten och man själv har fått 50 minuters sömn, man tvingas jobba 10 timmar utan vare sig fikarast eller lunch och man (inte så konstigt kanske?) genomför ett uselt träningspass på kvällen. Det händer, men som tur är, inte så ofta.


Nej det är egentligen mest träningen som krånglat den sista tiden. Det började i somras och sen dess mest gått utför tycker jag. Nu har jag kommit till en punkt där även motivationen börjar få sig en törn. Skador och sjukdomar har avlöst varandra på löpande band. Man tänker "Är det värt det?". Svaret är fortfarande Ja. Det ÄR värt det.


Men jag vill ju att det ska fortsätta vara värt det, i många år framöver. Fortsätter det så här kommer jag bli en av de där medelålders männen som ibland tittar in på träningen och säger "Träna? Nej, du vet, kroppen håller inte". Okej, jag kanske är medelålders, men jag är f-n inte redo att ge upp än!


Så vad gör man då? Man analyserar, omvärderar och planerar om sin träning. Det är jag expert på, lite sämre på att genomföra det bara, haha. Jag tror dessvärre att jag gjort ett litet tankefel hittills, nämligen min utgångspunkt: Att träna så mycket som möjligt. Nu är det kanske dags att krypa till korset och erkänna att det inte riktigt funkar så. Har under skade- och sjukdomsfria perioder (även om de varit begränsade i sin tillgång) legat på mellan 10-13 timmars träning i veckan. En eller ett par veckor har gått bra, sen har förutsättningarna förändrats.


Det är ett ganska tydligt mönster. Så här har det säkert hållt på ett tiotal gånger. Upp och ner. Ner som en pannkaka. När jag tänker på det har jag inte haft en enda skade- eller sjukdomsfri månad sen jag började träna "seriöst" för snart två år sedan.


Lösningen då. Enkel på pappret. Dra ner på träningsmängden. Svårare i praktiken.


Jag får välja bort en del pass helt enkelt. Tänker samtidigt satsa lite mer på styrketräning. Det blir ett pass ju jutsu, ett submission wrestling och ett MMA-pass i veckan och tre pass styrke + core. Det blir i runda slängar 7-8 timmar i veckan. Fortfarande mer än medel-Svensson, en hygglig träningsmängd trots allt. Det blir vilodagar på tisdag, torsdag och söndag (då kör jag iofs core, men dessa pass börjar bli ganska lätta nu). Ska också prioritera återhämtning och kost mer än tidigare.


Önska mig lycka till, det kommer att bli tufft :D



                  Nöjd?

 

Attached images

38d5c334717f215d35b1a1cd124c5d46
 

Hur man hanterar skador...

2010-10-18 08:21   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 2 Comments   Images 1 Image Small_addthisShare

Jag tror jag sett alla varianter. Det verkar vara väldigt olika från person till person hur man hanterar skador. Det är klart att det kan bero på vilken typ av skada man fått, men jag tycker mig ändå se lite olika varianter på hur man kan reagera.


Först har vi personen som tar träningsuppehåll för minsta lilla skavank, och dessutom lägger in en "friskvecka" utan träning bara för att vara på säkra sidan. Jag kallar honom Hypokondrikern ;)


Sen har vi Optimisten, som trots en svår skada med operation som följd och 1 års rehab håller modet uppe. Klagar aldrig och följer rehab-planen till punkt och pricka.


Naturligtvis finns även Pessimisten, den som totalt bryter ihop, slutar träna, börjar röka och ligger mest på soffan och käkar chips.


Har även sett Extremisten, eller "träningsfreaket" som tränar på  "som vanligt" trots sina skador. Inte så smart i ett långa loppet. Huvudet är starkare än kroppen.


Myglaren tar sina skador sen en ursäkt för att inte träna, går hand i hand med Pessimisten, men jag tror också att det inbland kan vara omedvetet. En lätt övertränad person som nästan blir lite glad när han blir skadad - äntligen en chans för kroppen att vila. Kanske inte så vanligt, men jag har stött på det.


Till sist har vi Realisten. Inser läget, lägger om sin träning och gör sitt bästa efter situationen. Ganska lik Optimisten, då det gäller att hålla modet uppe och se framåt.


I vissa fall är det ganska uppenbart till vilken kategori en person tillhör, i andra fall kan det vara en blandning. Själv hoppas jag och tror att jag tillhör den sistnämnda, men jag har nog inte alltid varit det. Skador är en del av idrottande, bäst att hantera det därefter!



Det går att träna med gipsad fot

 

Attached images

14008278f2ff80007744c93c24695045
 

5 brutala minuter

2010-10-15 16:03   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 0 Comments   Images 1 Image Small_addthisShare

5 minuter är inte mycket tid egentligen, men det kan kännas vääääääldigt långt om man tillbringar dem genom att utföra en och samma brutala fysiska aktivitet. Jag lovar!


Jag tänkte slänga ihop ett träningspass med övningar dels hämtade från vår uppvärmning, dels från den avslutande fys-delen av våra härliga kampsportspass. När jag ska hinna med det är en annan femma, men det är bara övningar där man använder den egna kroppen, så bara man har lite space runt omkring sig och ett hyfsat underlag så kan man göra det när som helst, var som helst.


Det kommer att bli brutalt, men det är det som är meningen. Tanken är 6 st övningar á 5 min vardera, alltså totalt 30 min. I början kommer det ta längre tid, kanske det dubbla *ler* men målet är 30 min eller under. Jag tänker att om man inte klarar 5 minuter i sträck så får man fördela hur man vill, kanske två minuter, vila, eller en annan övning emellan och sen på det igen. Bara man gör allt.


Själva passet då, ser för den "ovane" kanske inte mycket ut för världen, men fy f-n säger jag:


5 min Höga knän med raka slag (spring i stor cirkel, fram och tillbaka eller på stället)
100 st Armhävningar (borde hinnas på fem minuter, om varje tar 3 sekunder)
100 st Upphopp med knäna i bröstet (samma som ovan)
100 st Sprawl (samma som ovan)
2x2,5 min Enbenshopp (2,5 min per ben. Lycka till! Glöm inte att stretcha vaderna sen)
5 min Plankan (Klarar dryga 3 min idag)


Alltså jag blev trött bara av att skriva ner det, och det blir nog en lång och hård resa innan man gör det på 30 min. Vill man kan man ju slänga in 100 situps och 100 rygglyft också ;)



Sprawl. Börja stående i guardställning och sen ner enligt bilden. Glöm bort gummitjafset.

 

Attached images

7cf4e87a710b983a639d432d3cd52d5b
 

Rolling Toe Hold

2010-10-14 22:16   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 2 Comments   Images 0 Images Small_addthisShare

Från Submission Wrestling-passet, 2010-10-13


http://www.youtube.com/watch?v=p4y1SBurcKM


Samma typ av teknik som i länken ovan (spola fram till 01.25 typ), men vi började med att den som sätter låset står upp och har greppat den andres vrister. Samma steg in med vänster knä, men sen blir det ju en kullerbytta från stående istället. Vi var också noga med att låsa det andra benet (alltså inte det ben där låset sitter) med en triangel.

 

Att göra det man vill eller det man borde...?

2010-10-12 15:40   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 25 Comments   Images 2 Images Small_addthisShare

Haha ja, tänk om livet var lätt att leva? Då kanske det skulle vara lika kul och spännande heller?


Jag läste nyss i genom min "gamla" följetong "Från MUS till MAN" och återupptäkte vilken bra och fungerande metod det verkligen är. Problemet är bara att den inte går att kombinera med 5-6 pass kampsport i veckan. Lekte lite med tanken att ta ett sabbatsår från kampsporten och satsa helhjärtat på att lägga på mig muskler av bra kvalité istället. Upplägget skulle vara 3-4 pass styrke och 1-2 kondition i veckan, inget annat. Och så äta som en häst. Jag kom fram till följande:


Fördelar:
1. Jag skulle komma tillbaka större och starkare än någonsin. Mitt största problem nu är att jag väger mindre och är svagare än de flesta. Detta visar sig som tydligast under markkamp. I stående och i kast är det mer snabbet och teknik som gäller. Ett år skulle åtminstone jämna ut det lite grann.


2. Jag skulle hålla mig relativt skadefri och få en chans att bygga upp min bålstabilitet. Kampsporten ger som sagt en hel del småskador och skavanker, men jag har även problem med höfter/rygg vilket i stor del beror på att min bålstabilitet inte är den bästa.


Nackdelar:
1. Jag skulle tappa ett helt år av teknik-träning och sparring. Tanken är egentligen helt otänkbar, så hela idén faller nog här. Jag skulle också sakna den härliga gemenskap vi har nått fruktansvärt. På sikt skulle jag dock tjäna på det tror jag.


2. Konditionen skulle tryta. Har idag en helt ok kondis, något bättre en de flesta av mina klubbkamrater. Det gör att jag kan hålla mer eller mindre fullt fokus under passen och därmed ta till mig mer av träningen. Så skulle det nog inte se ut efter ett år på gymmet. Däremot tror jag att jag ganska snabbt skulle komma tillbaka till en acceptabel nivå.


Slutsats:
Som det ser ut nu så väger nackdelarna över fördelarna, så det blir någon slags fortsatt kombination av gym-, kondition- och kampsportsträning. Det funkar ju det med, även om det inte är optimalt.


  
                          Före                                                           Efter

 

Attached images

689cae2fed3c9a349740acd559bd3f6e 985f9d67bcc283d8753acdfaca4b95a7
 

D'arce

2010-10-08 22:17   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 4 Comments   Images 0 Images Small_addthisShare

Från Submission Wrestling, 2010-10-06


http://www.youtube.com/watch?v=CRedxhUPvsg


Vi drog lite i motståndarens arm först, men annars är denna video ganska lik den övning vi gjorde. Fick in den riktigt tajt på sparringen sedan också :)

 

Hur funkar blogglistan egentligen?

2010-10-04 14:33   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 8 Comments   Images 0 Images Small_addthisShare

Tjo!


Verkligen skoj att det har blivit sån aktivitet på bloggandet här på Shapelink. Enda nackdelen är väl att man knappt hinner med att läsa allt, än mindre kommentera. Det är många "0 kommentarer" där ute, vilket ju är lite synd kan jag tycka. Jag tror de flesta skriver för att få lite respons trots allt.


Jag har funderat lite på hur den där listan till höger fungerar egentligen. "Bloggtipset" kallas den visst. Det finns Mest lästa resp Mest kommenterade och något slags poängsystem. Någon som vet hur det funkar? Inte för att det spelar så stor roll egentligen, men det kan vara lite intressant tycker jag.


Själv märker jag att min blogg sjunker i listan så fort jag publicerat ett nytt inlägg. Det beror väl på att ingen hunnit läst/kommenterat än? Av samma anledning åker man upp i listan om man inte skrivit något på ett tag (eftersom alla andra åker ner). Ibland ser man också att en blogg som inte uppdaterats på väldigt länge ligger högt upp.


Om jag fick bestämma skulle det funka på ett ungefär så här:


Mest lästa
Baseras på unika träffar. De flesta har väl inställt att det krävs att man har ett konto här för att kunna läsa ens blogg, med andra ord enkelt att kolla vem som besökt sidan och sedan lagra det. Fler besök från samma användare räknas alltså inte. Om besökaren inte är inloggad får man kolla på unika IP-adresser, inte lika tillförlitligt då flera kan ha samma utgående IP-adress, men jag tror det är försumbart. Ev skulle det gå att lösa med någon cookie kanske. Dessa träffar skulle sedan summeras ihop under en, låt säga, tre månaders period. Har man inte varit speciellt aktiv på tre månader förtjänar man inte att ligga på listan samtidigt som man får jobba lite för att komma med så att säga. Dock bör inte de senaste blogginläggen räknas förrän det gått 24h från det att inlägget postades. Typ.


Mest kommenterade
Egentligen på motsvarande sätt som ovan, men egna kommentarer borde inte räknas. Dessutom borde listan synas tydligare. Personligen tycker jag denna lista säger mer om populariteten än den andra, men det kanske bara är jag.


Men som sagt, det spelar ju inte så stor roll ;)

 

Lite gnäll och lite hopp inför framtiden

2010-10-01 08:49   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 6 Comments   Images 0 Images Small_addthisShare

Tja, man har mått bättre. Krånglande höfter och virusinfektion med influensasymptom. Man känner sig inte som en fighter precis, mer som en gammal gubbe. Sanningen ligger väl någonstans där emellen, haha.


Har verkligen haft ont den senaste tiden, antingen är höfterna helt paj eller så, vilket jag hoppas på, är det "influensan" som gör det hela värre. Den började nämligen med att jag fick så himla ont i lederna. I ren desperation köpte jag strandnypon-tabletter, men jag tänkte också att det kan säkert vara bra på sikt. Såg nu att det tar 6-8 veckor innan man märker någon effekt. Igår kom jag knappt upp ur sängen, var dessutom på ruskigt ruskigt dåligt humör (träningsabstinens). Min 4-åriga grabb tyckte att jag skulle säljas på blocket! När jag väl kom iväg tog det mig 40 min att knata ner till jobbet - det brukar ta strax under 20.


Hur som helst så idag mår jag bättre och ser en liten strimma ljus i tunneln. Fortfarande förkyld, men det kan man ju leva med, det går ju relativt snabbt över. Höfterna och ryggen (som blir felbelastad pga just höfterna) känns bättre, jag kan i alla fall röra mig så pass att jag tog ett lugnt och försiktigt yoga-pass på morgonen. Det gick bra! Värmde gradvis upp innan och "kommer man väl igång" så funkar det.


Nu hoppas jag kunna börja träna lite smått nästa vecka. Lite morgon-yoga, nått enstaka lunch-pass och lite kampsport. Men vi får vällan se, man törs ju hoppas på för mycket heller. Grejen är ju att jag mår så mycket bättre bara jag får röra på mig, nu vill jag bryta den här negativa spiralen.


Lärde mig ett nytt ordspråk igår som jag tycker passa in rätt bra i sammanhanget:


Tiden går inte, den kommer.

 

Grymt bra träningstips för alla!

2010-09-27 12:40   Pepps 0 Likes   Speech_bubble 5 Comments   Images 0 Images Small_addthisShare

Ge bort en vecka med personlig tränare, se hur bra det gick för min kompis!!!


 


Jag har precis fyllt fyrtio, och min fru (älskling) gav mig en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag ju fortfarande i kanonform. Jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig.
Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare. Jag fastnade för Linda, som är en 26-årig tjej som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobics-instruktör och modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg.
På måndag gäller det ...

Måndag:Jag gick up klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon har blont hår, fantastiska blå ögon och ett charmerande leende.
Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och det första jag fick göra var springa på löparbandet. Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit. Jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållit in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!

Tisdag:Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen.Linda tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den också!Mina ben kändes som spaghetti på löparbandet, men jag klarade en hel kilometer.Leendet jag fick av Linda när jag klev av löparbandet gjorde det mer än värt mödan.Jag mår toppen!Det här är andra dagen i mitt nya liv!

Onsdag:Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den.Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna.Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa.Jag parkerade på en handikapparkering vid träningsanläggningen.Linda var lite okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på anläggningen.Jag har kommit på att hennes röst är lite för hurtfrisk för så här tidiga morgnar, och när hon skriker på mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande.Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löparbandet, så jag fick stå på trappmaskinen istället.Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen?Linda sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt.Hon snackade massor annan skit också.

Torsdag:Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder med en min som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppar avslöjade henne allt.Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad - det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna!Linda tvingade mig att träna med hantlar.När hon tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum.Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig på roddmaskinen som straff.Jag sänkte den.

Fredag:Jag hatar den lilla subban!Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, anorektiska lilla träningsfjolla.Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den.Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps.JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där (%&##%¤& hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen.(Jag är säker på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan - hon måste fått en hedersbetygelse i grenen "tillfoga smärta").Löparbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare.Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.

Lördag:Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har.Hon undrade varför jag inte dök upp idag.Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrkaatt ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen.Jag har sett på finsk tv i elva timmar.

Söndag:Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut.Jag bad också till gud att min fru (den subban) nästa år väljer en roligare present.Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.


(Stulet från Facebook)

 
Page: First | Previous | 2 · 3 · 4 · 5 · 6 | Next | Last