Resan mot det bästa jag kan bli

Redan under gårdasgskvällen kände jag att det planerade passet idag hängde väldigt löst. Frös som en tok, för att i nästa sekund svettas utan dess like. Ont i kroppen, i lederna, o musklerna och i huvudet. Och när tempen visade först 38.5 kl 4 imorse och sen 38.8 vid åttatiden, accepterade jag att sista passet innan veckovilan  skulle utebli. Typiskt, men ändå, bättre att bli sjuk nu än nästa helg, nu ska jag ju ändå vila. Ikväll kommer älsklingen upp till Umeå också, han har firat jul i Spanien med sin mamma, och har bara varit hem till Gbg för att byta packning. Hoppas de har haft det riktigt mysigt, men jag är glad att han är hemma igen så vi kan gå på mellandagsrean och kolla, fika på stan och bara mysa. Nu ska jag ägna dagen åt att vila i soffan, stoppa i mig alvedon på löpande band och formulera ett inlägg om hur jag upplevt träningsåret 2008.