Lat, blek och jämnfet.

Så efter 4,5 år som bekväm småbarnsförälder är det nu dags att börja få ordning på sin gamla lekamen. Jag har förvisso varit en mycket flitig sådan, tyvärr har min flit riktat sig till att urskuldra mig för att jag inte tränar ordentligt, jag klarar ju fystesten, jag är ju inte tjock, eller favoriten just nu, jag är ju nästan fyrtio.

Men nu stitter jag här med en gräppvänlig sibba på mittten omringad av spindelbensliknande utväxter runt. Och detta till trots det faktum att jag varit tjänstledig i snart 8 månader med mer eller mindre bara en sak att göra om dagen, hämta och lämna barnen på dagis.

Bakrunden till detta är att jag och (nästan) hela familjen flyttat till Chile, där min fru jobbar och jag mest bara driver runt, jag hade ett mål, lära mig Spanska flytande och komma i form. Just nu kan jag staka mig igenom konversationer med mina bekanta här, och är nog om sanningen ska fram fetare än någonsin och konditon och styrka sämre än när jag kom hit. Min analys till hur det kommit sig att jag inte gjort förväntade framsteg, jag är en lat och bitter gubbe, lite tidigt men någon gång ska alla vi killar sådana bli. Jag har bra tjuvstartat lite.

Men nu ska det bli ordning på mötet, jag ska bli bättre på alla plan, snabbare och starkare. Jag ska ta tag i Spanskan också, och på vilket sätt bättre än att starta en blogg, som dessutom är på Svenska, finns att nå mitt mål... Hmmmm... Petra kommer säkert att se en svaghet i mitt resonemang, men då får jag bara se till att motbevisa henne, inte för att det är någon tävling men vinna är ju ALLT trots allt...