Resan mot det bästa jag kan bli

När jag vaknade i morse hade jag inte en tanke på att det var dags att ställa om klockan! Vaknade av mardrömmar, om att företaget gick i konkurs, jag förlorade alla pengar, och allt var allmänt kaos. Var inte superladdad för den planerade morgonjoggen, så jag slog igång datan och tänkte ta en kopp te, och spara löpningen till eftermiddagen. Men när jag såg klockan på datorn och insåg att jag hade en extratimme över där på morgonen så ändrade jag mig snabbt! Hällde i mig teet illa kvickt, drog på mig "uniformen" och iväg!

Jag var lite skeptisk till mitt rekordförsök, kroppen kändes inte så laddad som jag önskat. Jaja, tänkte jag, jag kör så långt jag vill, sen går jag hem. Det funkar alltid för mig! Om jag tänker att jag inte måste göra något, då gör jag det med enkelhet, men om jag tänker "jag ska", då tar det tvärstopp. Jag har insett att min kropp VILL en massa, men det går inte att tvinga den, den behöver sin självständighet och egna vilja! ;) Om jag bara frågar den snällt så gör den nästan vad som helst för mig, trevligt! Detta funkar så klart först när man klivit över gränsen, och träningen känns kul, innan man fått in rutinen måste man tvinga den ibland, eftersom kroppen inte lärt sig hur bra den mår av träningen ännu.

Så, jag började lunka, i lagom takt. Det kändes lättare, så jag ökade tempot lite, och det flöt på bra. Plötsligt hade jag sprungit 60 minuter. Aha, tänkte jag, då tar vi det idag i alla fall!! Rekordet var inom räckhåll... De sista 15 minuterna var inte ens jobbigt, enkelt! Den superlånga backen jag tragglade uppför de sista tio minuterna underlättades av en ganska kraftig medvind, tack för det! Idag, liksom förra veckan, kände jag att det fanns mer kvar att ge, hade kunnat pinna på säkert tio minuter till, men jag vill alltid ha en marginal, inte ta ut all kraft. Det ska kännas kul även nästa gång! Och då siktar jag på 80 minuter!

Så, sammanlagt hamnade jag på 8 minuter uppvärmning, 75 min löpning samt 18 minuter nedvarvning, 101 minuter. Det häftiga var att pulsklockan visade 1051 kcal, jag har aldrig tidigare kommit upp i fyrsiffrigt på klockan, under något pass!! Endorfinkicken var hyfsat rejäl... när jag satt på spinningcykeln, endast två timmar senare, fick jag lägga band på mig för att inte kunderna skulle börja undra vad som flygit i mig, jag var helt hög på dessa underbara hormoner!

På eftermiddagen kom dock straffet... kramp i vaderna, som hette duga...men jag välkomnade den med öppna armar, eftersom jag visste att jag inte behövde gå utanför dörren nåt mer idag. Lindade in benen i filt och värmekudde, så släppte det till slut. Lite får man räkna med när man pressar sig så!

Nej, nu ska jag hoppa ner i soffan igen, snart börjar Parlamentet!