Resan mot det bästa jag kan bli

O herre gud, vet ni vad jag har gjort ikväll? Jag har simmat som en galning, eller mer som en valross, i en sjö i Hällsnäs utanför Göteborg!

Jag nämnde detta påhitt sådär lite i förbigående när vi hade vårt camp i helgen, men pratade inte sådär jättehögt om det, då det inte var riktigt klart att det skulle bli av. Men det blev av. En aquathlon-stafett med min söta kollega naprapaten.

Vi samlades i Hällsnäs tillsammans med ett gäng riktigt duktiga triatleter (däribland Eva Nyström och Martin Flinta) och ett gäng glada motionärer. Eftersom mitt knä inte är helt hundra så skulle jag simma 3*150 m medan min kollega skulle springa 3*1,5 km. Ingen Ironmandistans med andra ord, men jag har inte simmat som träningsform sen... ja, nånsin... typ. Så det kändes lagom.

När startskottet gick försökte jag hålla mig undan från alla fäktande armar och ben men fick ändå en liten shock av hur vågorna slog upp över huvudet på mig. Jag fick verkligen kämpa för att få luft! Första varvet gick i shockens tecken, jag hann tänka många tankar om att jag skulle få kramp och drunkna. :) Man är inte logisk i en sån situation. Andra varvet gick bättre och tredje gick riktigt bra, men det blev mest bröstsim, crawlandet medförde bara ytterligare andnöd vilket kändes onödigt just då.

Sluttiden för oss blev 38 min, ca 12 min efter segraren. Man vadå, jag kan väl inte mäta mig med Martin Flinta?!? Min andra kollega Roger Berggren sprang in som tvåa i mål, han e grym! Berättade ikväll att han gjort Kalmar på 9 h och 20 min.

Sen serverades god middag och fina priser lottades ut, jag lyckades få tag i ett fint linne från Gore som iofs var lite stort men inte så att det störde. :) Bättre än inget!

Sammantaget en godkänd debut, men nu fasiken måste jag börja träna simning! Kan ju inte riskera att drunkna varje gång jag ska ut och roa mig... ;)