Resan mot det bästa jag kan bli

Jag funderade en del över det här med träning igår. Jag brukar ju alltid säga att jag älskar löpnigen så mycket att jag skulle kunna springa flera timmar varje dag om kroppen bara orkade. I lördags fick jag dock springa sålänge jag ville, och lite till, och sen ett par timmar till efter det. Bara EN enda gång under hela dagen tänkte jag att "det här gör jag aldrig igen". Det tycker jag är väldigt lite!! Direkt efteråt, innan jag ens satt mig i bilen för att åka hem, var jag helt säker på att jag kommer att göra det igen. Jag har liksom en grundkärlek för löpningen som gör att även om vi har lite konflikter ibland (jag blir skadad eller som i lördags väldigt trött av den) så vet vi var vi har varandra.

Dock tycks jag ha blivit lite bränd av lördagens äventyr. Jag är naturligtvis otroligt stolt över vad jag klarade av, och min självkänsla blev ännu starkare, tillsammans med min övertygelse att det inte finns några som helst gränser för vad vi klarar av, förutom de vi sätter upp för oss själva. MEN- jag har inget som helst sug efter att springa, trots att det nu gått 5 dagar sen jag sprang sist. Jag är träningssugen hela tiden, ungefär på normalnivå, gym och cykling känns just nu himla skoj, men jag är helt ok med att vänta lite till med löpningen. Ingen abstinens what so ever. Varför??

Jag tror att det är en kombination av att jag fortfarande har ont i fotleden och att jag känner att kroppen är väldigt trött på själva löpningen. Jag vill inte springa när jag har ont, och jag vill att kroppen ska vara helt återhämtad när jag ger mig ut igen. Lusten kommer säkert smygande igen, men jag känner inte någon stress över att komma igång igen. Jag planerar att springa i helgen, och tror att lusten är tillbaka tills dess. Annars springer jag inte. Min träning är lustsyrd, inte tvångmässig, så det finns inget syfte med att träna på annat sätt.

Nu till något som jag faktiskt känner lust inför, cykling!! Jag var, som jag berättade, på ett annat gym och provtränade igår. Klassen var nästan fullsatt och det var skönt tryck. Tjo och tjim, bra musik och en mycket (ibland nästan för) pratsam instruktör. Jag fick iaf ut det jag ville av passet, svettas och rensa huvudet. Nya spinningskorna var på och förutom att vara sjuuukt snygga så var det också bekväma. En strl större än jag brukar ha på skor, och än jag hade på de förra skorna, vilket visade sig vara ett bra val, nu fanns lite utrymme för tårna.

Ledsen att bilden är så suddig...

I helgen ska nya pedalerna på cykeln och sen ska jag testa skorna utomhus. Det ser jag framemot jättemycket!! Ett riktigt långpass skulle jag vilja ha till, eller ja, i mitt huvud betyder det typ två timmar. Jag tänker ju fortfarande på tid och distans som en löpare... ;)