Resan mot det bästa jag kan bli

Imorse blev det lite sovmorgon, har ju ändå semester!! Vaknade 8.00, och gav mig ut på min morgonpromenad. Regnet bara vräkte ner, så på med regnstället och de mest vattentäta skorna (de är inte riktigt vattentäta, men nästan). Planen var att gå 50 min. Jag får ju ett schema av min PT för varje vecka, denna vecka ska jag hinna med 4 styrkepass (alltid samma antal), 2* 30 min crosstrainer efter styrkan (valfria dagar), 2 intervallpass, 2* 50 min morgonpromenad, 1* 70 min morgonpromenad och 1* 90 min kvällspromenad. Dessutom vill hon att jag kör en spinningklass och en yoga klass per vecka. Så, som sagt, 50 min promenad var det tänkt att det skulle bli.

Under promenaden började jag fundera lite över vilken sväng jag skulle välja, ibland e jag så inne i mitt frenetiska stavande att jag går fel, därför brukar jag tänka igenom rundan några gånger, för att påminna mig själv om var jag ska svänga av osv. När jag tänkte på att jag skulle svänga av första branta backen, så ångrade jag mig plötsligt. En tanke dök upp i huvudet- kanske jag ska gå 70 min idag, när jag ändå är igång?? Då har jag ju den promenaden avklarad. Galning! kanske ni tänker, det spöregnade ju!! Ja, men det är här disciplin rubriken kommer in... Jag tror nämligen att ALLA människor har en grym disciplin. ALLA kan förmå sig att utföra "det omöjliga". Det handlar bara om att träna upp förmågan. PÅ samma sätt som man lär sig att prata, cykla, dansa, räkna eller något annat, så kan man öva upp sin disciplin. Jag jobbar under mina dieter väldigt aktivt med min disciplin.

Första dieten jag genomförde var hemsk, jag var hungrig jämt, grät ofta, särsklit på fredagarna då jag pressat mig hela veckan, och var hungrig och sliten. Ibland visste jag inte hur jag skulle överleva fredagen, längtade bara till lördag så jag kunde VRÄKA i mig mat... Ingen direkt balanserad livsstil... Men jag tog mig igenom den. Resultatet var inte direkt strålande, men det var första steget, man måste alltid ta det första steget innan man kan ta det andra... Diet nummer två var helt annorlunda, min mentala inställning var som natt o dag mot den första. Det var här jag började träna in disciplin. Jag tror nämligen att om man utmanar sig själv hela tiden, och utför saker som är lite svårare änman tror att man klarar, så växer disciplinen för varje gång. Man får dock inte ta för stora steg, då blir det bakslag! Om jag idag skulle bestämma mig för att springa 4 mil imorgon, så skulle det knappast öka in disciplin och självkänsla, för jag skulle ju misslyckas!! Men om jag skulle få för mig att springa 1 mil, då skulle disciplinen ökas, för jag vet att jag skulle kunna göra det (det har faktiskt hänt!!).

De första 2 veckorna i varje diet är ganska jobbiga för mig. Då ifrågasätter jag om jag verkligen vill tävla, varför jag inte bara kan vara som "normala" människor o träna för nöjes skull och för att må bra, jag tänker på allt jag kommer försaka de kommande månaderna, och jag känner att det inte är värt det. Så fungerar jag, det är samma sak varje gång. Efter dessa 2 veckor händer något, o min inställning ändras HELT!! Då kommer tävlingsmänniskan fram, och jag börjar utmana mig själv och min disciplin. Sedan ökar disciplinen sakta med säkert, så när jag är ett par veckor innan tävling är jag så stark och målmedveten att jag är beredd att promenera jorden runt, om det är vad som krävs. INGET kan stoppa mig från att nå mina mål! Jag älskar den känslan... Morgonens disciplinövning blev sålunda, att välja den längre rundan, på 70 min, med massor av backar, att hålla tempot uppe hela vägen, trots spöregn. Det räcker dock inte, för det vet jag redan att jag kan, jag lade dessutom på, att jag skulle behålla min positiva attityd, och njuta av träningen hela vägen hem. Att aldrig släppa fram negativa tankar, utan bara njuta av adrenalinet, och pulsen som bankade i bröstet. Visst, det var tungt ibland, vissa backar tog ju aldrig slut (!!) men jag fixade det, med ett leende på läpparna hela tiden. Gissa hur nöjd jag var när jag kom hem!? Resultatet är att min inre styrka har vuxit lite idag, och den kommer fortsätta växa de kommande veckorna, bara jag fortsätter utmana mig själv, och våga anta utmaningarna! Tro mig, jag kan knappt vänta!!!

Med detta lååånga inlägg ville jag egentligen bara säga att det finns inget som heter dålig karaktär, det handlar bara om att gå ner i träsket och göra det som krävs för att bli den man vill vara!

Ha en bra dag allihop!