Resan mot det bästa jag kan bli

Idag var det behandling för vaden igen, jag tycker liksom att det gör ondare och ondare för varje gång, men man hinner väl glömma hur ont det gjorde sist. ;) Jag berättade för sjukgymnasten att jag sprungit 21 km i lördags utan större problem, coh han tyckte det lät himla bra. Det lustiga är att när jag trycker på vaden gör det ont (just nu sjuuuukt ont eftersom den är nytorterad) men när jag springer så känns det bara väldigt lite. Men det är helt normalt sa han, eftersom det blir som ett stort blåmärke som tar 7-10 dagar att bli av med.

Men det positiva var att han tyckte att det här skulle vara sista behandlingen! Skönt, och hoppas han har rätt. Han tyckte dock jag skulle fortsätta med akupunktur hos naprapaten, och även behandla muskeln på insidan av vaden med akupunktur, det som många tror är benhinnan. Den är väldigt öm hos mig, när man klämmer där, aldrig annars, och han tror att det har att göra med att mina fotvalv är så nedfallna, den sträcker sig nämligen enda ner till valvet. Därför irriteras muskeln när den blir utsträckt hela tiden. Det är därför extra viktigt att jag har mina inlägg jämt, så jag avlastar den muskeln.

Fasiken, man lär sig nya saker varje dag, spännande!!