Resan mot det bästa jag kan bli

Idag är det vilodag för mig. Igår på spinningen kände jag att det verkligen var dags, benen var tunga och sega, och träningen kändes inte lika rolig som den brukar. Då är vila bästa lösningen. Jag hade tänkt mig en ordentlig sovmorgon, frukost på balkongen, bara släpa omkring i mysbyxor hela dagen... Men självklart vaknar jag då kl 6 och kan absolut inte somna om. Så nu har jag släpat omkring här tillräckligt, tror att det får bli en sväng på stan innan lunch och se om jag hittar några fynd. Ska iaf köpa en present till min systerson som fyllt ett år nyligen. Svårt att köpa presenter till honom, han har såå mycket kläder och leksaker så han behöver inte nåt mer sånt. Men jag tror jag vet vad jag ska köpa...

Det slog mig igår hur otroligt viktig instruktören är för träningsresultatet. Det kan tyckas självklart för en del, men inte för mig. Jag anser mig träna för min egen skull och för att jag tycker det är så kul, men när man går på en klass är man väldigt utelämnad till instruktören. Ska jag ut och springa så kan jag själv skapa den stämning jag behöver för att kunna prestera, oftast genom att se till att få i mig bra mat och ordentligt med vätska under dagen. ladda mp3n med riktigt peppande musik, och sen ge mig ut innan det blir för sent på kvällen, jag tränar mycket bättre mitt på dagen!

När jag går på en klass kan jag inte påverka så mycket, varken musiken eller tidpunkten, eller innehållet i passet. Jag är inte säker på att jag gillar det... Förra veckan var jag på ett spinningpass som var såå underbart!! Instruktören har en sån utstrålning, som en kund sa "när hon kommer in i rummet så flödar energin". Jag har nog aldrig tagit ut mig så mycket! Under varje låt undrade jag hur fan jag skulle orka samma tempo och nivå hela passet, men tack vare hennes energi orkade jag hur bra som helst! Igår var jag på ett pass som var precis tvärtom, instruktören var mesig, musiken var inte alls min stil och hon var liksom för snäll. hon sa typ "om ni vill, får ni gärna lägga på lite mer motstånd" och "nu är det backe, men inte för jobbigt". Hallå... Det är ingen risk att folk lägger på för mycket motstånd, snarare tvärtom. Detta förstörde hela passet för mig, jag satt bara och tittade på klockan hela tiden. Pulsen gick inte ens över 65% på hela passet.

Det är så nyttigt att gå på olika pass, det får mig att fundera över min egen instruktörsroll. Jag är ganska tuff, tjoar och peppar mycket, och kör alltid slut på dem. Det gör att en viss typ av kunder kommer tillbaka, inte de som bara vill gå till gymet en timme och sen gå hem, för att kunna säga att de varit o tränat, utan de som går dit för att få resultat, få valuta för de pengar de betalar varje månad. De som är beredda att betala priset för att få det resultat de vill ha. Och kanske också de som är lite självplågare och vill få den där kräk-känslan efter passet. ;) Men de behöver aldrig oroa sig för att sitta och titta på klockan hela tiden, så mycket vågar jag sticka ut hakan och lita på min kompetens som instruktör.

En av mina stamkunder resonerar så att det är bättre att passet är för tufft så man kan välja att ta det lugnare om man inte orkar, än att passet är för mesigt, för då kan man liksom inte sitta o tokköra själv, medan de andra mesar på. Jag håller med!! Vad tycker du, hur ska en bra instruktör vara? Och vad krävs för att du ska utmana dig själv och kliva utanför din comfortzone?