Resan mot det bästa jag kan bli

Oh my god!! Alltså shit, hur ska jag kunna sammanfatta den här helgen i ett inlägg????? Jag har upplevt så mycket fantastiskt att det inte ryms i mitt huvud. Men ok, jag gör ett försök.

Dag 1: Avfärd från Skatås, 36,5 km (3,65 mil!!) löpning till Hindås.

Dag 2: Hindås-Borås dvs 52 km (5,2 mil!!!)

Dag 3: Borås-Ulricehamn 42 km (ett marathon) men jag valde att springa 28 "bara".

Alltså jag vet inte vad jag ska skriva, jag har mött så många fantastiska människor, lärt känna min kropp på ett helt nytt sätt, sett underbart vacker natur, badat två gånger i iskalla sjöar. Skrattat ihop, gråtit ihop, tejpat skavsår, masserat linement, lånat spikmattor, masserat ömma muskler, punkterat blåsor, delat vatten/sportdryck/cola/bars med dem som bättre behöver det just då...peppat, hejat, svurit... Ja, ojojoj.

Fredagen var nog tuffast mentalt, efter ungefär 2 mils löpning började framsida lår stumna, och jag som inte sprungit så långt innan (aldrig mer än 23 km) var inte riktit van vid smärtan. Tuff mental utmaning att fortsätta, men otrolig lättnad när jag insåg att det fanns ett mål, jag kom fram till slut!!

Lördagen innehöll längsta passet, och då stumnade jag redan efter en mil, men den här gången visste jag att man kan fortsätta fast det gör ont. ALLA hade ont,men alla fortsatte, och genomförde. Mitt mål var att klara 5 mil, och när jag kom i mål och hade gjort det var ingenting i livet sig likt. Kroppen var då så öm att jag fick gå baklänges ner för trappor, och ta hjälp för att resa mig ur stolen. Jag lyfte ett ben i taget ner i badkaret, musklerna hade totalt lagt av. Det var det lätt värt!!!

Lånade en spikmatta av min rumskompis, det räddade söndagen, genomblödningen gjorde underverk!! Benen repade sig så pass att de började lyda igen. Trots att jag nästan kände mig fräschast på söndagen valde jag att stanna vid andra vätskekontrollen, 16 km från mål. Tro mig 16 km känns som en droppe i havet när du sprungit 11,65 mil redan, men jag ville avsluta med den positiva känslan jag hade, inte den tunga känslan som jag hade efter 52 km på lördagen. Jag är supernöjd med det beslutet.

Jag har sååå mycket at berätta men måste springa till bussen nu, har en tid hos naprapaten. Jag skriver mer under dagen. Jag kan dock konstatera att jag nådde mina två mål- att springa 5 mil i sträck och att springa 10 mil totalt, det blev 11,6! :)