Resan mot det bästa jag kan bli

Ja, rastlösheten och hopplösheten har lagt sig. I lördags var jag som ni märkte inte så nöjd med livet, men nu känns allt bättre. Anledningen stavas löpning.

Jag sprang milen igår morse, såå underbart! Trots några glas vin på lördag kväll var jag så laddad på söndag morgon att jag bara var tvungen att ge mig ut så fort jag vaknade. Drack två glas vatten och sen gav jag mig iväg. Första 30 minuterna kändes kanon, lätta fina steg, avslappnad och bra tempo. Sen blev det tyngre. Fick slita ganska hårt sista 10 min för att hålla tempot och inte krumma ihop mig som ringaren i Notre dame, men det gjorde inget. Jag var så överlycklig över att få springa att det inte spelade nån roll hur jobbigt det var. Foten kändes iaf kanon, det var huvudsaken! Jag är naturligtvis medveten om att det var vätskebrist som ställde till det för mig sista biten, vin har ju en förmåga att torka ut dig en aning...Men som sagt, det gjorde inget! :)

Resten av dagen spenderades på stranden m hela familjen, myys! Kvällen tillbringade jag i soffan med en film, något som varit helt otänkbart på lördagen. Varför- jo, för att jag fått utlopp för min rastlöshet och irritation under löprundan. Jag har inga problem med att vila ibland, men det måste föregås av lite träning, och rolig sådan. En lagom balans av hårt slit och total avkoppling, det är receptet för en lugn och harmonisk Madde, så enkelt är det.

Lilla trollet njöt av dagen, han är då ingen badkruka...

Ikväll blir det spinning och Core, och det balanseras upp med en shoppingrunda på stan under dagen, i lugnt och fint tempo. ;)

So long!