Madde J Blog
Resan mot det bästa jag kan bli
En blogg om hur jag jag gör för att leva livet så som just jag vill leva det- varje dag.Efter regn kommer sol
Ja, på alla sätt... Göteborg har drunknat i sol och värme sista veckan, och helgen har verkligen tagit priset! Jag har bara njutit av vädret, god mat och gott sällskap! Förra veckan nöjde jag mig med två lugna löppass pga halsen, men idag var det dags att dra på lite. Efter att ha vilat två dagar var kroppen starkare och piggare än på länge! Halsontet var som bortblåst, och kroppen kändes full av energi. Det blev ganska exakt en timme, blandat asfalt, crosscountry, lummiga stigar och härliga backar. Sista kilometerna sprang jag riktigt snabbt! Lyssnade på riktig kanonmusik som jag blev såå laddad av, så jag drog på ordentligt och det kändes kanon! Snittpulsen för hela passet blev 81% och max 90%. Smärtan i hälen finns fortfarande kvar men den påverkar mig aldrig när jag springer, bara på jobbet. Min arbetskamrat har fått exakt samma problem så jag är övertygad om att det är jobbet som är problemet och inte träningen. Skönt, ett tag där trodde jag att det var löptekniken som gjort att jag skadat mig! Dock vet jag inte hur jag ska bli av med det...
När jag var ute och hoppade mellan stenar och rötter ikväll började jag fundera på det här med tävlande. När jag tävlade i BF var det alltid så solklart att man tävlade mot sina konkurrenter. Oftast var det inte mer än 10-20 i varje klass, så alla siktade verkligen mot att komma i toppen. När det gäller löpningen ser jag det på ett helt annat sätt, här tävlar jag bara mot mig själv! Jag sätter upp mål för mig själv, oftast hur långt eller hur snabbt jag ska springa, och sen strävar jag mot dem. Att springa varvet på 1.45 var ju tex ett mål. Att de som vann sprang på strax över en timme ägnade jag inte ens en tanke! Jag hade mina mål...Att sikta mot att hamna på pallen hade varit ganska verklighetsfrånvänt, och så kommer det förmodligen alltid att se ut, jag kommer aldrig att springa snabbast av alla kvinnor på vare sig varvet, marathon eller nåt annat. Men det är helt ok! Det är så härligt att känna så, för jag slipper ägna onödig energi åt att fundera över mina motståndares form eller prestation, jag vet ju vilken form jag själv är i och det andra spelar ingen roll! Jag kan ju aldrig påverka dem iaf... Hmm, bara lite filosofier om hur olika tävlingsformer skiljer sig från varandra...
Dags att hoppa upp i soffan en stund! Ledig från jobbet inatt men ska ändå vara vaken ett bra tag så jag inte vänder tillbaka dygnet, då blir det tungt imorgon natt... ;)
Go´natt på er kära träningskollegor!
/en/profile
Hmmm , ja fast jag är övertygad om att vinnaren och de i toppen tänker lite annorlunda. Men håller med, man utmanar sina egna tider hela tiden. Det är skoj!/en/profile
Det är nog därför jag kör Ironman. Inte för att vinna, utan för att övervinna mig själv. Testa mina egna gränser. Det är liksom ett helt annat perspektiv, än när jag tävlade som ung i simning och längdskidor, där bara guld räknades.Madde J
Cicci2: Klart de tänker annorlunda, men för mig är det en seger att bara tävla mot mig själv, och slippa stressen med att oroa mig över motståndarnas form!Håkan: Ja, precis, det är den största segern!