Resan mot det bästa jag kan bli

Ja, så här ligger det till. Jag har efter mycket grubblande, funderande, ångest, diskussioner, och praktiskt filosoferande, beslutat mig för att INTE tävla i år. Suck, då var det sagt...

Anledningarna är flera, den största är dock att jag dragit på mig en ganska allvarlig inflammation i vänster framsida lår- muskel. Förra dieten hade jag inflammation i ena bröstmuskeln, det var dock inga problem, jag bara struntade i att träna bröst typ 6 veckor. Bröst är en av mina bättre muskelgrupper, så ingen skada skedd. Som ni förstår kan jag inte göra detsamma med benen, de aktiveras vid löpning, promenader, intervaller, spinning, ja all konditionsträning. Och utan cardio, ingen tävlingsform. Det gav mig två alternativ:

1. Köra på, stå ut med smärtan, som blivit värre för varje vecka, och förhoppningsvis hålla ihop tills tävlingen är över, för att sen se framemot en LÅNG period av vila för att muskeln, som då troligen är helt söndersliten, ska kunna läka.

2. Avbryta dieten, ge benet lite tid, och låta formen komma långsamt istället, dock inte i tid till tävlingarna i höst.

Eftersom jag inte bara tränar för tävling, utan för att min kropp mår bra av det, och jag vill göra den stark och frisk, så var valet egentligen självklart. Förutom detta, så ska min syster gifta sig 1 december, 1 vecka innan fitnessfestivalen. Min syster gifter sig (förhoppningsvis) bara en gång i livet, ska jag då stå där som tärna, helt utsliten, tömd på energi, och i andras ögon, helt avmagrad? Vägra äta någon bröllopstårta, isitta m kyckling och grönsaker när de andra äter godmiddag, vara så trött att jag inte orkar stanna längre än till kl 21, och riskera att förstöra hennes minnesvärda dag, med att sätta min kroppsform i fokus?? Knappast... Jag KAN inte vara så självisk...

Beslutet har inte varit lätt, och jag ångrar mig flera gånger per dag fortfarande... jag har dock kommit fram till en kompromiss. Jag SKA komma i form ändå, kanske inte hela vägen till tävlingsform, men väldigt nära. Jag trivs med den formen, jag älskar att utmana mig själv, och jag mår såå bra av min träning. Dock har jag nu ett annat tidsperspektiv, vilket gör att jag kan ta det mycket lugnare, låta den inflammerade muskeln bli bra igen, och sedan långsamt skala av tills jag är nöjd. På så sätt kan jag delta på bröllopet, vara ett bra stöd för min lillasyrra, ta hand om min kropp ordentligt, och ändå på sätt och vis nå mina mål.

Min träning kommer att se lite annorlunda ut nu ett tag, jag kommer köra på känsla , släppa allt planerande, sluta räkna kalorier och bara titta på spegeln, och lyssna på kroppen. jag hoppas att detta kommer ge mig samma tillfredsställelse som att genomföra en tävlingsdiet, men med en friskare kropp i slutet, och mindre prestationskrav och stress...

Hmmm, då var det sagt iaf... för varje gång jag säger eller skriver att jag inte ska tävla så känner jag hur det snörper åt kring bröstet, jag vill så gärna!!! Men men, jag hoppas detta är rätt beslut.

Bloggandet kommer såklart fortsätta ändå!

Madde