Resan mot det bästa jag kan bli

Enda sedan jag började träna har jag haft ett enda mål- att bli större!! Jag har tränat grishårt, ätit så optimalt jag kunnat för just mina mål, varit noga med sömnen osv. Hela tiden har jag peppat mig med att tänka "det är långt kvar till målet!" När jag insåg att jag inte kunde tävla i höst har jag förändrat både min träning och mina mål. Jag insåg att jag var tvungen att hitta andra mål med träningen, för att behålla motivationen. Jag är en sån människa som behöver utvecklas, och utmana mig själv hela tiden. Jag valde därför att satsa på löpningen, somjag inte kunnat ägna mig åt under tävlingssatsningaen , pga ett relativt lågt kolhydratsintag har det helt enkelt inte funnits nog med energi i kroppen för att orka med långa rundor i skogen. Dessutom är det inte direkt optimalt för muskeluppbyggnaden att springa flera mil i veckan.

Jag bytte alltså fokus, och förändrade samtidigt både kost och träning. Styrketräningen har på slutet endast haft som syfte att underhålla massan, inte att öka den. Konditionspassen har blivit något färre, men med betydligt högre intensitet. Kosten har förändrast både avseende sammansättning och i viss mån även mängd. Jag äter mer nu, men inte så mycket mer. Dock äter jag betydligt mer kolhydrater, mindre fett och något mindre protein. Dock äter jag fortfarande långt ifrån någon "svenssonkost".

Jag märker att löpningen ger mig väldigt mycket, både fysiskt och mentalt. Det är enormt meditativt, samtidigt som jag älskar att känna att jag har så bra kondition, och att min kropp är så stark!! Jag imponeras av hur bra den svarar även på denna typ av träning. Efter jag nått höstens mål och sprungit 90 minuter utan avbrott, tänkte jag för första gången tanken att nån gång ge mig på en halvmarathon. ALDRIG tidigare har jag ens varit i närheten av såna tankar!!! Jag lovar!! Igår gick jag genom Nordstan och passerade en monter som gjorde reklam för Göteborgsvarvet. Utan att direkt fatta det gick jag fram och tog en av deras reklamtidningar "Varvet". Utan att ha förstått vad som hänt bar jag plötsligt på en tidning om hur man anmäler sig, och hur man förbereder sig för en halvmara... min kropp lyder mig inte alltid, det är tydligt!!

När jag senare på kvällen satt i soffan och läste i tidningen, mumlade jag lite för mig själv, att det kostade trehundranånting att vara med... "Jag betalar om du springer" sa min sambo... Hmm... jaså? Gör du? aha... ok... Så där satt jag och funderade, på allvar, över att springa, redan i maj!! Kollade på deras hemsida, de arrangerar gemensamma träningar på lördagar, 60-90 minuter, 9-13 km. Låter ju som nåt jag skulle fixa... eller?? Första datumet som passar mig var 12 januari, det är etsat fast i mitt minne... :)

Så, det jag nu har insett är att jag förflyttat mitt mål, från att vilja bli större, och mer deffad, till att bli mer uthållig i elljusspåret... en skaplig förändring om jag får säga det själv. Dock uppstår vissa problem. Jag älskar att styrketräna, och jag älskar min kropp, så som den är nu. Jag vill inte bli så mycket mindre, lite går bra, men inte sååå mycket... Samtidigt läser jag att man kan förbättra sin tid med 15-20 minuter på en halvara, om man tex går ner 10 kg. Jag är ju en överjävlig tävlingsmänniska, så självklart vill jag kunna springa så snabbt som möjligt, OM, jag säger OM, jag bestämmer mig för att testa varvet. 10 kg är ju inte tvärgjort, får nog räkna med viss muskelförlust då... Iofs kanske det ger sig naturligt om jag ökar löp-dosen ytterligare, men jag tror ändå det blir svårt. Min erfarenhet säger att det är väldigt liten risk att tappa muskler, så länge man underhåller dem lite ibland, och äter näringsrik mat. Även under en tävlingsdiet tappar man väldigt lite muskler, så länge man fortsätter träna tungt. Kanske enda lösningen är att sluta styrketräna, och leva på näringslösa kanelbullar? ;)

Summan av kardemumman är alltså att jag tror det är viktigt att ha mål med sin träning, för att behålla motivation och träningsgnista, och att vägen till målet ser helt olika ut, beroende på målets art. För att lyckas nå målet måste man alltså noga analysera vilken väg som passar för just MIG och just MINA mål. Jag anser också att man bör vara lyhörd för att målen kan förändras över tid, och att vägen dit då också måste förändras.

Hur ser ni på det, är det viktigt med mål, eller räcker det med att veta att kroppen mår bra av rörelse?