Resan mot det bästa jag kan bli

Åh, äntligen! Idag kände jag faktiskt en förbättring i vaden! Så härligt, kanske det är på rätt väg nu då?

Efter 9 h hysteriskt jobb på "Löplabbet inomhus"- en friidrottstävling för juniorer på Friidrottens hus är i Göteborg kände jag mig ganska seg. Frusen, ont i fötterna och hungrig! Hur tänker de när de bara serverar ostmackor eller vermkorv, samt 14 olika varianter på hembakta bullar? Jag som hatar varmkorv har fått i mig tre (3!!) stycken idag, och inte fasiken mättade det ett enda dugg!! Varken ostmacka eller kexchoklad hjälpte speciellt mycket, jag längtade såå mycket efter varm riktig mat!! Massa folk var det iaf och vi sålde hur bra som helst hela dagen, jättekul!! Men imorgon blir det till at ta på understället, det är inte varmt i såna där hallar!!

Hur som helst, vart va jag? Jo, jag satte mig på vagnen hem och funderade en sekund på att springa imorgon bitti istället. Det snöade såna där små vassa flingor i sidled ute, det höll på att mörkna och fötterna värkte. Men efter en sekund ungefär slog jag bort den tanken, påminde mig själv om hur tacksam jag är att kunna springa, och att jag för bara en vecka sen TVINGADES vila pga skadan, så hur tänkte jag när jag frivilligt planerade att inte träna??? Dessutom, vad skulle jag annars göra på en lördag kväll?? ;)

Inom tio minuter från att jag klivit in genom dörren var jag ombytt och på väg ut. Den vanliga rehabrundan blev det, fast jag sprang faktiskt lite mer än jag egentligen "får". Det var ju så kallt så jag ville snabbt på upp värmen, och sen kändes ju vaden så himla bra, och det var så skönt att få komma ut... Ja, ni ser, ursäkterna haglar. :) Men kontentan är i alla fall att det kändes mycket bättre i vaden idag! Första kilometern kändes det faktiskt ingenting!!! Sen ömmade det bitvis, men jämfört med i torsdags så kändes det mycket bättre! Snön stack i ögonen så att jag knappt såg vägen, men vem sjutton bryr sig, jag mötte ju inte en levande själ, så inge brydde sig om att sminket rann över hela ansiktet. :)

Bevis på att jag har sprungit i snöstormen! :)

Åh, nu vill jag ju springa imorgon igen!! Att man aldrig kan vara nöjd... Men jo, jag är supernöjd med att det äntligen tycks gå åt rätt håll. Problemen har nu hållit i sig till och från i två månader så jag hoppas verkligen att det tänker läka ihop på riktigt den här gången. Och jag inser att det är upp till mig att hålla mig i skinnet och skynda så långsamt att det håller hela vägen.

Jag ska försöka...

Jag måste bara visa er mina snygga stödstrumpor som min superbussiga chef lånat ut till mig, snygga va?

Inte så sexigt, men vadå??

Dessa underbara strumpor som jag fick hem i veckan höll mig helt torr hela vägen, trots ganska ordentligt med snö. En specielstrumpa från Falke som är vattenavvisande, grymt va!

Nu blir det lite melodifestival, tidig kväll och förhoppningsvis en god natts sömn så jag är laddad för lika mycket jobb imorgon, följt av ett pass i gymet.

Trevlig kväll!!