Resan mot det bästa jag kan bli

Jag är lite orolig att jag kommer få nån typ av depression av det här löpförbudet. Seriöst alltså. Jag pratade med en kollega igår som är naprapat och om, OM, OM, det är en bristning så är det 4-6 veckors löpvila som gäller. ALL kondition och löpvana som min kropp har tränat upp under sista året komer flyga puts väck. Visst, jag kan cykla, men efter Waagards kommentar i gårdagens inlägg så har jag funderat på det smarta i att cykla, trots att det känns bra så kan det ju faktiskt fördröja läkningen. Och då dröjer det längre tid innan jag kan springa. Och springa är ju det jag vill göra allra mest.

Jag gick till gymet med sambon igår kväll. Egentligen hade jag tänkt vila men när han ringde och frågade om jag ville följa med så kunde jag inte tacka nej. Jag tror det var ett bra beslut. Efter första övningen sa jag till honom att "idag ska jag köra tungt!" Det gjorde jag, och faktiskt så kändes det lite mindre deppigt efteråt. Styrketräning är kul, men bara när man tar i. Att stå och fjösa på med små vikter utan att bli svettig, det är absolut inte min grej, då blir jag bara uttråkad.

Jag hann med ett besök på gymet i morse också, 30 min spinning följt av 30 min core. Fokuserade hela spinningpasset på att hålla foten vågrät och inte dra upp/fälla ner tårna ens en millimeter, för att inte belasta smalbenet. Det funkar ju när man cyklar inomhus, men hur fasiken ska man kunna hålla på så ute??? Snart återstår bara yoga och gym för mig...

Ikväll har jag ju min MRL också, step up är väl det sista jag borde ägna mig åt med beneländet... Men vad gör man, måste ju få läkarutlåtande innan jag kan sjukskriva mig. Förresten har vi ÖPPET HUS på hela Life-kedjan denna vecka, så om du bor i Göteborg- sväng in testa ett pass!