Resan mot det bästa jag kan bli

Heffaklumpen var ute på språng igår igen... Seg som tusan och med tunga ben tog jag mig runt den tilltänkta rundan, 50 min i ett tempo som inte var mycket att skryta med. Första biten var jag så stel i kroppen att jag nog mer såg ut som en pensinär än en pigg 25åring, varken höfter eller knän ville vara med. Men det blev gjort iaf. Man kan inte vara på topp jämt, ibland får man bara göra det ändå. Dock förundras jag över hur kroppen vissa dagar känns såå lätt och snabb, och vissa dagar som att jag väger 100 kg. Jag antar att det är vätskeintag, mat, sömn och mental balans som styr, men det retar mig lite iaf...

Jag har varit så himla trött hela veckan, trots att jag sovit kring 7 h per dag. Hela kvällarna har jag varit trött, men på jobbet har det känts bättre. Jag vet inte om det är höstmörkret som påverkar mig, jag sover ju bort de flesta ljusa timmarna nu. Jag har iaf börjat äta D-vitamin för en månad sen, hoppas att det iaf gör lite skillnad.

Imorse var jag iväg och körde spin/core, eller spin/powermid ska jag kanske säga. Superkul var det, powermiden är riktigt tuff. Dock tycker jag 30 min spinning känns lite stressigt, det blir lätt att man kortar ner uppvärmning och stretch då deltagarna vill hinna svettas lite också däremellan. Nu i eftermiddag har jag träningsdate men en väninna, en timme funktionell träning och sen en timme nån typ av vattenträning. Jag ser fram emot det funktionella passet, det är verkligen min typ av träning, allsidigt och utmanande. Vattenträning är väl inte min starka sida egentligen, men eftersom jag förespråkart variation så får jag leva som jag lär. :) Vem vet, det kanske blir jättekul!