Resan mot det bästa jag kan bli

Helgens morgonstreak har gått bra, lördag morgon blev det löpning, vågade mig på 6 km och det kändes ok. Ibland upplever jag att jag blir lite "trött" i smalbenet, inte under passet men på andra tidpunkter under dagen. Svårt att förklara, det ömmar inte men det är en svag krampkänning i hela underbenet. Störande, och det säger mig att jag inte är helt bra ännu. Men jag tänker ändå prova att springa lite längre kommande vecka, uppemot en mil framemot nästa helg. Så länge det inte gör ont under passet, eller ömmar efteråt, så tror jag det är ok. Omöjligt att veta säkert och från sjukvården fick jag ju ingen vidare hjälp...

I morse blev det en promenix där jag lade in små korta löpsekvenser, ungefär 5 minuter i taget, tre gånger. Skönt att få upp pulsen lite då jag kan tycka att en promenad blir lite väl mesigt ibland. Ska det vara vilodag så är den en sak, men det var inte planen idag. Efter lunch var det nämligen dags för dagens andra pass, den här gången simning. 1,5 km på 55 min, samt lite nedvarvning efteråt. Inget supertempo men jag var gladast över att benet inte ömmade någonting. Sambon övade crawl och andning med simglasögonen på och det ser så lätt och fint ut för honom, jag fattar inte att jag ínte kan lära mig...

Det skönaste med att simma är nog att få sitta i bastun efteråt. I dag hann jag sitta riktigt länge och bara blunda och andas, stretcha lite och låta tankarna flyga. Underbart och jag kände mig som en ny människa efteråt!