Resan mot det bästa jag kan bli

Bodyattacken i tisdags blev kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Det var ju andra gången jag filmade, och jag var helt inställd på att sätta det perfekt. Jag var inte nöjd med första, såg en massa teknikmissar på filmen som jag ville åtgärda. Andra gången satt tekniken fint, men TVÅ gånger tappade jag bort mig i koreografin, TVÅ gånger... och på ställen som jag aldrig tappat bort mig förut. Irriterande. Dessutom höll jag på att ramla då jag vrickade till foten i ett hopp... inte min dag helt enkelt. Imorgon ska jag på kvartalsutbildning, då blir det nytt program så det hade varit super om filmningen varit klar innan, så jag slipper blanda ihop programen. Men men, nu är det bara att filma igen på tisdag. Tur att jag börjat i tid, har på mig till den 15 mars innan filmen ska vara inne.

Spinningen igår gick dock superbra!! Kanonhärliga deltagare, nästan fullsatt och jag var såå laddad! Jag är så bortskämd, sa jag till dem under nedvarvningen. Att jag får ha så fantastiska kunder varje vecka. De kämpar så otroligt och gör exakt vad jag ber dem om, oavsett om det tycks omöjligt. De försöker alltid. Om jag ber dem lägga på tre varv extra på motståndet, då gör de det. De förlitar sig på mig, att jag inte ska utsätta dem för något jag inte tror att de klarar av. Häftig känsla... Jag hoppas att jag aldrig kommer att be dem om ngt de inte klarar, hittills har de fixat allt jag bet om. Det ger en speciell känsla, jag brukar ofta säga till dem att prova, utmana sig själva, och se vad som händer. Oftast kan man faktiskt, fast man inte tror det. Det gäller bara att prova, att våga hoppa. Såna pass glömmer man bort allt annat, att man är trött, stressad över packningen och flytten, över skoluppgiften tills på söndag, att man ska upp och jobba igen om 6 timmar... ja, allt.

Idag är det vilodag. Som vanligt är jag galen av träningslust på vilodagen!! Idag är det löpningen som hägrar, jag vill!!! Trots att det sista löppasset, i onsdags, inte var så himla mysigt, ganska tufft faktiskt... men jag bara föreställer mig hur skönt det skulle vara att rinna fram genom skogen, i solen (ja, det är sol här!!) och glömma allt annat. På söndag får jag. Men då kommer jag inte att längta lika mycket, då kommer jag vara lite nervös, för om jag kommer orka, om jag ätit och druckit tillräckligt innan, och sovit bra. Om min mentala styrka håller hela vägen. Om jag lyckas slå några rekord, tid eller sträcka. Mycket att fundera på. Men just nu tänker jag bara på hur skönt det skulle vara att få ge sig ut.

Istället ska jag krypa till kojs, få några timmars sömn, och se fram emot att bli väckt av min darling, som ska laga god middag ikväll... jo, men jag tror jag överlever den här dagen utan träning, nu när jag tänker efter! ;) Inatt blir det jobb igen, och sen direkt iväg på kvartalen, imorgon bitti. Två timmar inspiration, kanske jag kan ta den med mig på långpasset på söndag? Och slå rekord både på tid och sträcka? Hoppas...

Trevlig helg på er!