Resan mot det bästa jag kan bli

I morse var det dags att testa knäet, efter 5 dagars totalvila från löpning. Jag hade först tänkt springa till gymet (7,5 km) men efter lite missplanering och kanske lite dålig kommunikation hemma enades vi om att jag ju måste cykla till jobbet för att kunna ta mig hem ikväll.... :)

 Följdaktligen cyklade jag till gymet, sprang på bandet, och cyklade till jobbet. Egentligen var det ju bättre, då kunde jag ju kliva av om det skulle börja göra ont. Jag började ganska försiktigt men vågade efter ett tag öka upp tempot. Knäet kändes bra förutom korta stunder då det blev lite trött, men det försvann så snabbt att jag vågade fortsätta. Sista 10 min ökade jag upp tempot lite till, och då kom endorfinerna farandes från ingenstans. Underbart!!

Jag nöjde mig med 8 km och ägnade sedan 1 km åt nedvarvning. Det positiva för mig med att jag föreläste om nedvarvning för en del av er i helgen är att jag nu måste leva som jag lärt. :) Jag kan liksom inte fuska med det själv, när jag talat mig varm för det. Dock nöjde jag mig med 8 min då det varit ett ganska lugnt pass.

'

Nu efteråt känns knäet bra, det har ömmat lite lite lite under förmiddagen men inte alls så som det var efter vårt långpass i lördags, då haltade jag ju ganska ordentligt på kvällen. Nu känns det ingenting. Så ja, jag tycker det ser lovande ut, 12 h nästa lördag ska nog vara inom räckhåll. :)

Jag tror det blir en lugn runda till i helgen, och sen är jag sugen på att cykelpass. Fast mina SPD-pedaler har inte kommit än, men vadå, spela roll?? ;) Jag ska ju inte slå världsrekord.