Resan mot det bästa jag kan bli

Det får bli vilodag idag. Tänkte egentligen springa i backe i dag, men hon jag ska springa med hade lite svårt att få till det innan fredag kvällen blir alltför lockande, så vi skjuter upp det till imorgon. Jag kan leva med det- då jag har en brutal träningsvärk i hela kroppen, det blev nämligen ett kanonbra kettle bellspass i onsdags!! Eftersom jag tränade med nån annars än jag brukar så blev det ett ganska långt pass, men är ju så ivrig och vill visa alla roliga övningar samtidigt! Så vi var båda ganska käckta efteråt... :)

 Så vilodag idag blir fantastiskt. Istället ska jag spendera kvällen med några goda vänner, äta gott och ta ett besök på Liseberg. Efter en stor frukost imorgon kommer jag att vara ännu mer laddad och då jäklar, ska det bli fler vändor i backen än sist (då det blev tio).

Läste just Kattiws inlägg om förebilder, vilket fick mig att fundera. Mina förebilder har helt klart förändrats med åren, tidigare handlade det om de som orkade pressa sig mest, lyckades få bäst resultat och helt enkelt låg i toppen. Idag handlar det mer om de som har en skön inställning till livet. Att förstå att det är helheten som räknas, att träna och äta bra för livet, och att kunna slappna av lite däremellan. Att vara sund, motionera, sova bra, undvika alkohol och tobak, och ändå kunna mumsa i sig lite choklad eller en pizza emellanåt, utan att få en ångestattack och springa en mil...

Jag har levt i den världen där mat var lika med ångest och allt värderades efter näringsinnehåll, inte efter smak. Nuförtiden beundrar jag dem som aldrig hamnar där, som ser träningen och maten som saker som berikar livet. Dessa människor finns i alla branscher, men på nåt sätt tycks det finnas väldigt få i tävlingsvärlden...