Madde J Blog
Resan mot det bästa jag kan bli
En blogg om hur jag jag gör för att leva livet så som just jag vill leva det- varje dag.Liveeeeettttt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vad det är underbart att leva!!
Igår när jag var ute och sprang fylldes jag av en sån enorm glädje! Det liksom pirrade till i magen flera gåner, men när jag försökte komma på vad det var som gjorde mig så glad kunde jag inte komma på något speciellt. Efter en stund insåg jag att det inte var något speciellt, jag var bara allmänt lycklig!
Ofta när man är sådär glad kan man härleda det till något, typ skrika "ja, jag klarade det!" (om man nått ett efterlängtat mål) eller "ja, dem gjorde det" (tex ett fotbollslag! :)) eller "åh, vad skönt att det är över" (om man haft en konflikt med någon, eller gjort något som man helst velat slippa), men när man bara är glad, och lycklig utan någon som helst anlening, förutom att man är frisk, pigg, stark, full av energi och nöjd med livet, vad skriker man då??? Jo, jippiiee!! Liveeeett!!
Haha, jag kände för att skrika det rakt ut när jag sprang där, lite som Ronja ni vet, när hon får "vårskriket". Kanske tur att jag ändå är hyfsat civiliserad... :)
Och vilken tur det blev sen! Jag har ju som mål att springa 90 minuter, igår tänkte jag först bara springa 45, och sen gå 30, men efter en stund flög disciplindjävulen i mig. Hehe... så, jag var tvungen att testa mig lite, jag bestämde då att jag skulle springa 70 minuter utan uppehåll, sen fick jag gå den bit som var kvar hem. Sagt och gjort, jag sprang och jag sprang och jag sprang... Sista 15 minuerna var en lång seg uppförsbacke, vilket gjorde mig ganska mör, men fram tills dess kändes det superlätt! Sen gick jag 20 minuter, för att få ihop 90 minuter totalt.
Åh, vad stolt jag var! Hade kunnat fortsätta 10 minuter till, men eftersom jag inte vill dra upp lårskadan, som faktiskt har känts väldigt bra sista två veckorna, så gav jag mig. Jag tänkte försöka öka tiden med 5 minuter per vecka, på ett av passen. Det andra springer jag så långt som jag känner för, men alltså en något kortare sträcka, kanske 50-60 minuter. Vad tror ni, är det rimligt att öka med 5 minuter per vecka? Tiden på passet kommer alltså alltid att vara 90 minuter, men antal minuter jag promenerar på slutet kommer att minska mer och mer.
Skorna kändes bra igår, nu har jag nog sprungit in dem, de börjar kännas formade efter mina fötter. Det bidrog nog också till den lätta känslan!
Ikväll blir det mys framför tv´n har köpt lite cashewnötter och en Lindt 60% choklad... Men först ska middagen inmundigas, den står just nu i ugnen. Fisk med chili-fraiche (5% creme fraiche och lite sweet chilisås), och kokt potatis. Nytt påhittat recept, ingen aning hur det blir... hade i lite färsk basilika också, undrar om det blir en konstig blandning? Vi får se...
Trevlig helg på er!
jo_se_fin
Fantastiskt!!! Nu smittade du av dig på mig. Jag brukar också få den där känslan av hur underbart livet är, men för tillfället har jag varit så nere över den kurs jag läser just nu i skolan. Den har verkligen sänkt mitt självförtroende. Men nu fick du mig att rycka upp mig igen :) TACK!Lät gott med middagsmaten. Man måste våga testa... Hoppas det blev bra.
Förresten så förstår jag nu din rastlöshet gällande vilodagar. I morgon bara måste jag ha en känner jag för att kunna ladda för nya pass i några dagar framöver. Ladda batterierna lite. Men just nu sitter jag ändå och tänker på hur mycket jag egentligen vill träna i morgon.. hehe.
Att öka med 5 minuter låter bra tycker jag. Det verkar ju rimligt. Sakta men säkert kommer det. Bra jobbat!
/en/profile
Fantastiskt!! Skulle vara skoj att se dig på startlinjen på Ironman 2008!Madde J
Tjarven: Ja, jag är nog löpnarkoman, liksom du!? Och stolt över det!! :) Ja, jag tror som du, man måste hålla tillbaka lite hela tiden, för att behålla suget! Trevlig helg till dig också!Josefin: Tack, jag är glad att kunna smitta av mig lite energi. Jo, middagen blev faktiskt god, chili och fisk var en lyckad kombo. Hoppas du klarar att vila idag, kom ihåg att kroppen behöver det även om inte huvudet tycks behöva det. Passa på att göra annat, som du annars väljer bort för träningen, fika med några vänner?
Håkan: Ja, du... jag tror inte jag har tillräckligt med karaktär... men jag är glad att du tror på mig, du är en förebild gällande löpningen!