Resan mot det bästa jag kan bli

Jaha, då var det gjort, min första halvmara. Just nu känns det inte som att det blir fler, men det går nog över om en vecka eller så... ;) Jag har blandade känslor för loppet, men försöker fokusera på det positiva. Träningsvärken- den hör definitivt till det negativa, galet att det gör sån skillnad att springa på asfalt!

Formen kändes god innan, jag laddade på bra med energi, men fick tokont i halsen på fredag morgon. Dock störde det inte mig alls under loppet. Foten ömmade något under uppvärmningen men när vi kom igång kändes det kanon, första kilometern på 5.30 ca, trots att det typ stod stilla de första hundra meterna, så jag hittade ganska snabbt det tempo jag tänkt hålla (ca 5 min tempo). Efter 7 km började foten göra sig påmind mer och mer, vilket syns tydligt på mina mellantider. Efter 14-15 gjorde den galet ont, plus att jag började bli riktigt stel i framsida lår. Tvingades gå flera gånger sista halvmilen, jag försökte på alla vis motivera mig men när jag insåg att 1.45 var omöjligt så tappade jag liksom stinget... För mig är det allt eller inget som gäller, så är det bara.

Jaja, jag tog mig runt, sluttiden hamnade på 2.02, jag gissar att jag hade klarat 1.50 konditionsmässigt, hade en snittpuls på 83% under loppet så trött var jag egentligen inte...

Jag ser det som en seger att jag gjorde det trots smärtan, jag ser det som en seger att jag lyckats förbereda mig så väl konditionsmässigt, men jag undrar efteråt om jag inte bara hade kunnat fortsatt småjogga istället för att gå, då hade jag kommit under 2 timmar... Jaja, det får vi aldrig svaret på.

Nu väntar vila, och jag kommer inte att träna ALLS förrän motivationen återvänt, vilket nog tar ett par veckor... jag har ingen brådska, midnattsloppet går inte förrän i augusti... ;)