Resan mot det bästa jag kan bli

Jag har inte så mycket att skriva om denna vecka... jag tränar som vanligt, men det är mycket annat som upptar mina tankar. Imorgon åker jag upp till min familj, bara för två dagar. Nöje och stor sorg i samma resa...

Min sambo har varit bortrest de sista tre veckorna, han har varit i Umeå, eftersom hans pappa avled för drygt två veckor sen. På fredag är det dags för begravning, därav huvudsyftet med min resa. Det känns overkligt att en man på 57 år bara somnar in, och lämnar sin familj ensam, men han har varit svårt sjuk i många år, så vi visste att det skulle ske förr eller senare. Min största kamp just nu är att tvingas vara så långt från min sambo, och inte kunna ge honom det stöd han behöver. Jag känner mig maktlös.

Nöjet med resan å andra sidan, är att min syster snart ska gifta sig! 1 december står hon brud. Jag ska därför passa på att ha en liten egen möhippa för henne, på fredag kväll. Jag kan ju inte åka upp igen när den "riktiga " möhippan är, det kostar ju en hel del att flyga fram o tillbaka... Jag ser verkligen fram emot detta, jag har planerat som tusan och hoppas att hon uppskattar det! Eftersom det finns risk att hon läser här kan jag inget avslöja förrän efter helgen...

Så, som ni förstår så är det en del i mitt huvud nu. Träningen känns som en frizon, där kan jag koppla bort allt annat och bara fokusera på något väldigt fysiskt och inte så avancerat. Jag hoppas att min planerade löprunda i eftermiddag ger mig en välbehövlig paus... Imorgon vid lunch går planet, innan dess tänker jag gå till gymet och ladda mina energidepåer med ett vansinnigt tungt styrkepass. Jag kommer att behöva vara sååå stark på fredag, för att kunna dela med mig till de som inte har lika mycket styrka just då.

Jag önskar er en fortsatt trevlig vecka, och en mysig helg!