Resan mot det bästa jag kan bli

Jag har en lista framför mig, där står det

ÄT

TVÄTTA

BOKFÖRING KLAR

BLOGGA

PACKA TRÄNINGSKLÄDER FÖR MÅNDAG

LÄS RUNNERS

Jag bestämde mig för att jag måste göra sakerna i ovan nämnd ordning, så nu när ÄNTLIGEN bokföringen är klar, får jag blogga om min underbara runda i löpspåret!! 

Jag tror förresten att jag får omvärdera mitt uttalande om att morgonpass funkar lika bra som löppass senare på dagen...Men, jag ska ta det från början.

Helgens träning har sett ut som följer:

Lördag: 30 min bodyattack, repetition inför måndagens release av nya programmet.

30 min spinning, 30 min core, som instruktör

Söndag: 60 min bodyattack, mera reperition, nu ska det nog sitta!!

Hem, ladda upp med ordentlig lunch, och sen iväg till Skatås för långpass. Minst 14,5 km skulle det bli för att få ihop de tre mil jag ska springa varje vecka. Och jäklar vad bra det gick! Jag trodde klockan pajjat när den visade 4.50-5.0 min tempo fast jag bara tyckte jag lunkade. Såå enkelt, hur kan det kännas så enkelt. Pulsen var låg och fin, andningen kontrollerad och benen bara rullade på, jag kände mig otroligt fokuserad och taggad!! Efter 11km fick jag en liten mental dipp då jag plötsligt insåg att det nästan var mörkt ute, jag hade två megabackar framför mig, och minst 15-20 min innan jag var hemma, och jag började känna som att jag skulle komma vilse och aldrig komma hem. Jag vet, jag har lite problem... men hjärnan kan spela en spratt när man börjar vara trött!! Jag hade tuggat i mig de torkade aprikoser som var min energikick för dagen, och kände inte direkt att de gjorde nån nytta. Dock gick det snabbt över när jag kom ut på 8an och visste att jag bara hade 10min hem.

Sammanlagt slutade rundan på 14.8km, på 1.18, 5.16 min/km i snitt.

 Jag är supernöjd med hela rundan, helt naturligt att bli trött när man inte sprungit så långt på 7 månader. Det underbara var ju att tempot kändes så fantastiskt enkelt!! Var lite yr i huvudet i bilen på vägen hem, och otroligt törstig!! (trots vätskebälte) Men nu efter god middag, ett varmt bad och en stund i soffan är jag bara härligt matt i kroppen, och ska njuta av att inte förflytta rumpan en meter på hela kvällen. Förutom till tvättstugan för att hämta tvätten. Det märks att jag har tränat mer än vanligt den här veckan, alla tights var slut i morse så jag fick välja ett par långa jazzbyxor i löpspåret. Jaja, nu är allt snart rent igen!!

Min slutsats angående det fina tempot och den avslappnade känslan är att min kropp presterar bättre med mat i magen. Jo, det är ju naturligt, men jag brukar ändå känna mig ganska stark på morgonen. Dock tycks jag inte få upp tempot lika lätt då. Visst, det är inga gigantiska skillnader i tempo, men upplevelsen är helt annorlunda, det är svårare att pressa både puls och tempo på morgonen. Hur som helst så finns det en mängd fördelar med morgonträning, jag har mest tid då, kroppen får lära sig att använda andra energikällor än kolhydrater, och jag blir så pigg och glad för resten av dagen, frukosten smakar gudomligt efteråt, osv. Så jag tänker ändå behålla mina morgonpass ett par gånger i veckan. Men nu med vetskapen att jag KAN springa snabbare...