Resan mot det bästa jag kan bli

Jag har nu vilat i tre dagar, jag har snorat, hostat, drömt feberdrömmar, sovit halvsittande, levt på yoghurt och varma koppen, och kurerat mig efter bästa förmåga. Nu fick det vara nog. Iväg till jobbet, och kan man jobba så kan man träna och eftersom solen strålade av full kraft och träden är alldeles lysande gröna, gav jag mig ut direkt efter jobbet. Kommer ni ihåg att jag skulle köpa ytterligare ett par skor? http://new.shapelink.com/sv/blogs/myblogitem/title/sveriges-st-ouml-rsta-skotest

Well, jag kunde inte vänta till löning, de är nu inhandlade och testsprungna. Och vet ni, det blev varken Saucony Tangent eller Triumph. Det blev MIZUNO!

Efter Petters kommentar på det inlägget insåg jag att jag borde ha ett par Mizuno.Det är förmodligen det bästa märket som finns tunna, lätta, snygga.  jag lät en kollega göra en utprovning på mig och när hon rekommenderade Mizuno Inspire så tänkte jag att ja, det måste vara ödet. Och så blev det!

De var naturligtvis underbara! Ganska låg profil, mycket trevlig löpkänslan, lite bredare i framfoten, bra respons. Inte riktigt lika studsiga som Skylon, men tanken är att  dessa ska fungera som ett mellanting till Skylon och NB 769, dvs till de halvlånga distanspassen.

Och något som var väldigt roligt att se var att mitt steg förändrats en hel del sista halvåret. När jag började på Löplabbet gjorde min chef en utprovning på mig (för att jag skulle se ur det går till) och jag pronerade ganska kraftigt, jag skulle säga medelmycket, så han rekommenderade Mizuno Alchemy. Nu var jag i princip spikrak på höger och vänster föll aningen inåt. PÅ SEX MÅNADER. Häftigt att medveten löpning kan göra så mycket. För givetvis är det bättre att träna upp sina fotleder så de blir starka, än att hela livet förlita sig på stödjande skor. Men gör det i rätt ordning, träna upp fotlederna först, köp instabilare skor sen. Då minskar risken att det blir skador, anser jag.

Men det var ju inte alls det här jag skulle fördjupa mig i idag! Jag skulle ju bara tala om att passet gick bra, jag sprang en mil, och jag är härmed frisk igen, och fortsätter som vanligt. Dessutom skulle jag visa er den här snygga bilden

Det är viktigt att se cool ut när man springer! Speciellt de pass man springer lite lugnare, då fattar folk att det är meningen att det ska gå sakta, och att man egentligen är snabb. Eller ska jag säga att de tror det iaf... ;)