Resan mot det bästa jag kan bli

Att jobba natt och träna hårt är en tuff kombination, det har jag fått känna på denna vecka. Jag har haft väldigt svårt att få till mer än 4-5 timmars sömn per dygn, fördelat på två tillfällen, dvs ett par timmar mitt på dagen (efter jobbet), och ett par timmar på kvällen innan jobbet. Resultatet är ganska självklart, trött som tusan!! Torsdagen fungerade bra ändå, gick på viljan. En timmekettlebells träning efter obbet med min PT, sen hem och sova tre timmar, innan det var dags för intervallspinning på kvällen. Mycket beröm från deltagarna tolkar jag som att jag lyckades leverera ett bra pass utan att avslöja hur jag själv kände mig. Bra!

Igår var det dock lite värre. Jag var helt slut när jag kom hem, stupade direkt i säng.

Sov drygt tre timmar på dagen innan jag blev väckt av telefonen, hur kunde jag glömma att slå av den?? Jaja, sen var jag vaken, så det var lika bra att pallra sig upp. Fick i mig ett äpple, och sen till gymet. Löpning, kort tempopass var det planerat. Jag var så slut och trött att jag nästan somnade under passet, och jag var helt illamående efteråt. 5 km på 26 min blev det, samt några minuters upp- och nedvarvning. Hmmm, osunt kan man tycka, och visst. Hade det handlat om någon annan, som tränar mer för att det är skoj, eller för att de behöver få ur sig lite energi då och då, så hade jag hållit med.

Jag tränar också för att det är skoj, absolut!! Jag älskar min träning väldigt mycket, och i 97% av fallen är det underbart att gå iväg till gymet eller bege sig ut i skogen på en löprunda. Men jag har också ett annat syfte med min träning. Jag har ett högre mål- Göteborgsvarvet. Jag är ytterst medveten om att jag kommer undra vad sjutton jag håller på med både en och två gånger under loppet. Jag kommer att vara trött och sliten, och kanske ha skavsår eller muskelvärk. Om jag ska klara av att genomföra loppet duger det inte att bara träna de dagar allt är guld och gröna skogar. Jag måste klarar att köra på trots att kroppen blir lite gnällig.

För att komma i den form jag vill till loppet, krävs ett visst antal träningstillfällen per vecka. Oavsett om jag jobbar natt eller dag, sover bra eller dåligt. Det funkar inte att säga till kroppen att "kom igen, förbättra min kondis lite denna vecka trots att jag inte tränat nåt, jag är ju så trött!!" Man får ingenting gratis. Ingenting.

Så, jag kopplade på disciplinen och gav mig iväg. Inte fasiken var det kul, och det är inget pass jag kommer se tillbaka på med ett leende. Men jag sprang, och det gick bra. 26 min är en godkänd tid, med tanke på förutsättningarna. Något jag noterade under passet var att min fart-tålighet ökat avsevärt. Att springa på 10,5-11 km/h tidigare upplevde jag som ganska ansträngande. Nu var det inga problem att ligga och nöta på 12 km/h långa bitar. Detta trots att jag var utmattad i kroppen. Bra!!! Det tar sig, som Håkan faktiskt påpekade förra veckan. Ja, det tar sig!! Men det är lång väg kvar, jag är medveten om det.

Under passets sista minuter bläddrade jag i nyaste Runner´s world, som jag tagit med just för att få tiden att gå snabbare när det blev motigt. Där fanns en artikel av Jonas Colting, om någon av hans lopp. Vilken fantastisk människa!! När jag läste det så började jag faktiskt skämmas, över mig själv. Han är igång i närmare 22 timmar, medan jag gnäller över 5 km. Hur jäkla trött tror ni att han är efter 22 timmar!?!?! Den artikeln var precis vad jag behövde för att ta mig i kragen och spurta sista 500 meterna. "Där fick du, gnällkärring", tänkte jag surt efteråt.

Jag tänker ta med mig den artikeln i huvudet, nästa gång jag möter ett mindre enkelt pass, ett pass där det krävs att jag kliver utanför bekvämligetszonen, och utmanar mig själv, fysiskt eller mentalt. Gårdagens pass utmanade mig mest psykiskt. Kroppen kändes trött pga sömnbrist, men det var den mentala biten som fixade det iaf. Det är verkligen sant, som jag alltid säger på mina spinningpass, psyket är starkare än kroppen. Så är det bara. Ser du inga gränser så finns det inga.

Nu ska jag gå och mumsa i mig lite frukost, är superpigg, trots att klockan bara är sju på lördagmorgon. 13 timmars sömn på ett dygn, det kan rädda vem som helst! Sen blir det Bodyattack, och imorgon ser jag framemot veckans långpass!!! Jag ska springa låååångt!!! 

Hoppas ni får en trevlig helg!

Kramar