Resan mot det bästa jag kan bli

Så, då har jag äntligen fått nog. Jag har gått till läkaren med min fot. jag insåg inatt, efter att jag haltat runt på jobbet, gråtfärdig, i typ 7 timmar, att ingen tackar mig för att jag förstör min kropp, jag måste bli bra, och det blir jag inte av mig själv. Jag har provat inlägg, det hjälpte inte, jag har vilat men det kom tillbaka. Nu får det vara nog. Akuten kl 04.45 på morgonen, det e nog enda gången på dygnet det är NOLL väntetid... ;) skönt... jaja, anti-inflammatoriskt i minst två veckor, och löpförbud, ska tydligen bota mig. Vi får se, men jag orkar inte bita ihop längre, jag måste vila... Frågan är bara- vad sjutton gör alla männsikor som inte tränar, på kvällarna??? Ska till biblioteket och låna ett gäng böcker, det roar mig kanske ett par kvällar iaf! :) Jaja, till midnattsloppet måste jag vara frisk, så det här är bästa tillfället att vila, desto närmare loppet desto mindre villig att vila blir man ju. Jag ger det två veckor, sen får vi se hur det känns. Läkaren sa att man i värsta fall kan få en kortisonspruta rakt in i foten, jag gissar att det kommer bli aktuellt eftersom jag gått med detta i drygt två månader. Men jag avvaktar som sagt en stund...

So long!