Resan mot det bästa jag kan bli

Ja, gårdagens MRL-pass var ingen lek för mina stackars ben. De krampade sådär trevligt emellanåt, bara för att tala om att "hallå, vi har fortfarande inte vilat klart". Ok, jag vet det, men ni måste försöka nu iaf... Men åh så fantastiskt roligt vi hade på passet och deltagarna kämpade verkligen, så jag peppade mig med att om de kan så kan jag. :) Ibland får man vända det åt andra hållet och ta inspirationen från dem. Fast jag tror jag skickade en hel del tillbaka till dem också. :)

Dock känns det tydligt att kroppen behöver mer tid. Jag läser avundsjukt hur Håkan redan känner sig fräsch i kroppen, och inser att jag tyvärr tycks återhämta mig lite långsammare. Ikväll ska jag på ett cykelpass på en nya anläggning, roligt att provträna på olika ställen, alltid lär man sig något bra av instruktören som man kan applicera på sina egna pass. Dock får jag ta det som det blir, inget maxpass utan mer fokus på blodcirkulation och lätt aktivering. Nya snygga skorna ska med såklart!! Provade dem lite igår kväll, blid kommer när jag invigt dem på riktigt ikväll.

Löpningen får vänta några dagar till, tror jag försöker mig på ett pass i helgen men knappast innan om inte något väldigt drastiskt inträffar och benen plötsligt känns superfräscha och nya. Man ska aldrig säga aldrig. :)