Resan mot det bästa jag kan bli

Jag var inte alls sugen på att springa när jag vaknade på eftermiddagen. Inte alls. För lite sömn hela veckan och tunga nätter på jobbet har satt sina spår. Men medan jag kastade in tvätten. surfade lite träningsbloggar och tuggade i mig frukosten växte det ändå fram, suget. Jaja, tänkte jag, en snabb runda får det bli, annars blir jag så rastlös ikväll (ska på bio och sitta stilla lääänge...). Jag kände mig himla less på de vanliga rundorna, så jag vek av åt ett helt nytt håll, och gav mig av. Efter 20 min ville jag vända hem, men efter att jag jobbat mig uppför en backe fick jag plötsligt solen i ansiktet, skogen bredde ut sig på båda sidor om vägen, vägen lutade lätt nerför och jag såg några hästar i en hage längre bort. Wow, det var typ som att kliva igenom porten till himlen! Jag fick känslan av att vilja springa och springa och springa så långt jag bara kunde, och inte bry mig om att orka hem igen, typ ringa en vän för upphämtning. Eftersom mobilen låg kvar hemma på bordet så tvingades jag dock slå bort de tankarna. Men vände hemåt, det gjorde jag absolut inte.

Sprang på en stund till och kom till slut ut på motorvägen. Hmmm, inte populärt, kl 16 på eftermiddagen, fort fort rusa den korta biten till avtagsvägen som ledde mig hemåt igen, nu något mindre mysigt än första halvan, men fortfarande sol och lätta steg. Tillbaka hemma efter en timme, kring 11 km gissar jag, ska mäta med bilen ikväll, hehe, måste ju veta hur lång min nyfunna paradisrunda är!

När jag stod och plockade ner tvätten från linorna efter lite stretching började jag studera vad som hängde där. Jag kör allt som jag "inte är så rädd om" i tumlaren, resten hänger jag i torkrummet på linorna. Handdukar, underkläder, mysbyxor, linnen osv hamnar i tumlaren. På sträcket idag hängde, förutom några BH:ar och en vit skjorta, BARA träningskläder. Det är lustigt, jag värderar helt klart mina löparbrallor, de sköna tunna funktionsjackorna, alla snygga träningslinnen och spinningbyxorna högre än mina jeans, tröjor och lakan. Japp, nu fick jag det svart på vitt, jag är galen. Hur gör ni, behandlar ni era super dri fit, air function breathing, supportive, -allt vad de nu heter- kläder som era små barn, eller är det bara jag???

Imorgon blir det spin/core igen, längtar!! Ny musik, hoppas de gillar den!