Resan mot det bästa jag kan bli

Den här veckan har handlat väldigt mycket om sötsug för mig. Eller inte för mig, men jag har haft många diskussioner om det. Själv e jag så trött nu för tiden, med dessa arbetstider, att jag varken är hungrig eller sötsugen när jag väl är vaken. :)

Den stora frågan för de flesta är- hur står jag emot suget? Många funderar även över - hur blir jag av med suget? Jag skulle istället vilja fråga- varför uppstår suget?

Jag har dels en kund som kämpar så vansinnigt mot sitt sötsug, hon försöker på alla sätt hitta kryphål i sitt kostschema för att få unna sig godsaker, gärna varje dag. Naturligtvis går det inte, då faller ju syftet med kostprogrammet, men hon vänder nästa in och ut på sig själv för att klara av att stå emot. Hon är nämligen van att äta godis eller kakor, eller glass för den delen, nästan varje dag. Dessutom är hon van att äta två, max tre mål per dag. I det fallet är det ganska solkart- sötsuget uppstår för att hennes kropp har skapat sig ett behov av det, liksom en kaffedrickare behöver sitt kaffe för att inte få huvudvärk. Kalla det beroende eller vad du vill, men det påverkar helt klart hennes livskvalité. Dessutom har hon tidigare inbjudit sötsuget, genom att äta så sällan, vilket leder till ordentliga blodsockerfall mellan målen.

Några jobbarkompisar till mig diskuterar gärna socker och godis med mig, fast de inte riktigt gillar de svar jag ger dem. :) De är vana att fika bullar och varm choklad varje dag, gärna både på "lunchen" kl 06.00 på morgonen, och på fikat vid nio. De ställer dig inte frågan om hur de ska bli av med suget, de bara bejakar det, helt enkelt. :) Snarare funderar de på varför de ska stå emot. Jag menar att det skadar kroppen både utvändigt och invändigt att stoppa i sig såna mängder vitt socker varje dag. Risken för diabetes ökar, samt risken för övervikt. Dessutom är det knappast bra för magen... I deras fall handlar det om en vana, de frågar sig aldrig om de verkligen är sugna, de äter bara för att "så ska man göra".  Okynnesfika kallar jag det! ;) Är det ett norrländskt uttryck?

Jag har även haft diskussioner under veckan om ifall man verkligen "måste leva också". Det är ett väldigt vanligt argument, att man får inte bli fööööör insnöad och nyttig, man måste ju leeeeva också... VA?! Menar man då på fullt allvar att all den tid man går omkring och inte äter godis, bullar eller choklad, då lever man inte? Handlar livet bara om att stoppa i sig sött?? Jag kan komma på ett stort antal tillfällen då jag känner mig väldigt levande, som inte överhuvudtaget har med mat eller godis att göra! Hmm...

Inte sjutton känner jag mig mer levande de stunder jag har dukat upp en smarrig kaka, eller en påse godis. Är det inte något sjukt om man ser det som att enda gången man lever är när man äter onyttigt? För mig känns det som en osund relation till mat, där man skyller på något annat, istället för att bara inse att man är sugen,och faller för suget. Det jag säger är att stå för att du äter det söta, och antingen gör du det utan undanflykter, men var då beredd att ta konsekvenserna, både utvändigt och invändigt, eller ät inte sött!! Det är ju enkelt! Gör ditt val, men försök inte få det till att man måste, för att känna att man lever.

Det finns olika svar på frågorna om hur man står emot suget, och hur man blir av med det. Disciplin skulle jag säga. Helt enkelt. ;)

Dock tycker jag det är ointressant. Om jag istället funderar på vad jag gör fel, eftersom jag blir sugen, då kan jag ju förebygga det. Då slipper jag både stå emot och bli av med suget, för då uppkommer det inte! I mitt fall handlar det om att äta regelbundet, ge min kropp tillräckligt med energi, och varierade smaker, så att mina smaklökar blir nöjda. Jag mumsar gärna i mig lite nötter eller torkad frukt efter måltiden, oftast känner  jag mig nöjd sen. För en del funkar det, andra behöver ta till andra metoder.

Ibland har man inte lust att ta till några metoder alls, då vill man bara ha den där kakan eller chokladbiten. Ja, men ät den då! Men hitta inga ursäkter som att du måste leva, eller man måste unna sig. Bara ät, och njut, och se till att det inte blir en regel, utan ett undantag. För innerst inne vet vi ju alla att den där kakan inte gör någon som helst nytta i kroppen, bara några korta minuter i gommen. Å andra sidan, om det händer då och då, så gör det inte någon som helst skada heller! ;)

Trevlig helg på er!