Resan mot det bästa jag kan bli

Vilken bra start på semestern. Efter att ha spenderat natten på ett tåg fullt med Gotiha cup-ungar som sjöng, grät, skrek och skrattade om vartannat var jag allt annat än utsövd när jag klev av i morse. Stupade i säng och sov två timmar, sen var jag människa igen.

Eftersom jag skulle spendera kvällen hos syster med familj så gjorde jag bort träningen innan lunch. Långpass hade jag tänkt mig och enligt programmet skulle det bli 22 km. Strålande sol och 15 grader varmt var verkligen idealiskt. Valde att springa två varv runt sjön här intill och sen en liten extra sväng för att samla de sista tre kilometerna.

Mötte Anna Rahm första varvet, sög i mig allt jag kunde av hennes teknik och försökte memorera alla rörelser, så som det ska se ut. Det såg väldigt lätt ut! :)

Efter ett varv agerade systeryster energistation när hon levererade en kanelbulle och vatten för att fylla upp bältet med. Lyxigt! Andra varvet gick en minut snabbare än det första och jag kände mig oförskämt pigg! Tre extra kilometer gick av bara farten och jag kände mig fortfarande fräsch och full av energi när jag saktade ner utanför huset efter exakt 22 km. Jag hade nog kunnat ta en mil till utan problem! Något trött kring knäna dock, även om rundan gick på 50% asfalt 50% grus. Spolade med iskallt vatten för säkerhets skull. Nu efteråt känns det ingenting.

Flera gånger under passet överväldigades jag av den härliga känslan av att vara ledig. Givetvis älskar jag mitt jobb (eller båda, labbet och gymet) men att vara ledig ger ju en helt annan möjlighet till träning. Jag hade hela dagen på mig, ingen stress inget att komma hem till, förutom mera ledighet, och det var så underbart! Jag kunde verkligen springa och njuta, bara finnas, ta in alla intryck, känna dofterna i skogen, låta solen värma mig. Semester!!