Resan mot det bästa jag kan bli

My oh my, hur ska jag kunna förklara den här helgen med ord? Jag har haft så fantastiskt roligt, mött så härliga människor, pratat så mycket träning... åh... ja, underbart är nog rätt ord. Underbart. Jag tror att bilderna får tala för sig själv.

Samling på stationen i Linköping. Laddade och glada, kanske lite nervösa... Vad var det för typer man skulle spendera helgen med egentligen? Skulle de vara så trevliga som man trodde?

Glada i hågen gav vi oss iväg, på en sträcka som först skulle vara 13,7 km, som i förra veckan uppdaterades till att tydligen vara 20 km, och som till slut visade sig vara 21,7 km. But who cares? :)

Biscottini, Marcus74, Infrva, Roxen och Hilda i bakgrunden. Biscottinin hade inte sprungit på ett år och drog av 22 km utan att röra en min. Coolt!

Turen bjöd på fantastiska vyer.

Glada och surriga fortfarande

12 km avverkade, dags för glasspaus!

På det igen!

Varmt, drick vatten!

Framme vid stugorna, strålande sol! Biscottini, Marcus, Pjodde, jag, Infrva, Hilda, Roxen

 Både Infrva och Hilda slog sina distansrekord detta pass. Bra jobbat tjejer!!

Pastasallad smakade mums efter några timmar i naturen

Mysiga utsikten från stugorna. Vad sa ni, visst var det en vecka vi skulle vara här?? :)

Två duktiga ultralöpare som varit ner i vattnet för en liten simlektion.

Hela gänget vid kvällens grillning

Söndagen började med en morgonjogg såklart. Jag valde dock att vila mitt onda knä, tacksam för att det ändå burit mig 22 km dagen innan.

Svettiga men laddade för vad som komma skulle...

Frukost ute i friska luften!

Efter frukosten tog Army trainingen vid, och då tog jag inga kort, då jag hade fullt upp med att gapa och skrika, och blåsa i visselpipan, så för bilder på det får jag hänvisa till Håkans blogg.

Hela helgen har varit så himla trevlig och jag längtar redan till vårens träff! Hoppas ni hade lika kul som jag, och för er som inte var med, var det nästa gång. :)