Resan mot det bästa jag kan bli

Imorse satte jag mig på spinningcykeln 07.25. Planen var att köra ett ganska tufft pass och 90 min hade jag tänkt mig att hålla på. I början var jag lite segstartad, gröten hade väl knappt landat i magen. :) Men jag vaknade till och rockade loss på cykeln till alla mina favoritlåtar. Det är ju fördelen med att gå dit ensam, utan kunder, att man kan spela precis vilka låtar man vill, och även trampa ur takt om man någon gång känner för det.

Efter dryga timmen började benen bli sega och när jag klev av cykeln för att fylla på vattenflaskan fick jag slita lite för att starta upp dem igen. Någon minuts siraptramp, sen var de med mig igen inför slutklämmen. Och 90 min blev det och jag blev precis sådär skönt trött i kroppen som jag har saknat. Den typen av trötthet kommer oftast bara efter långa löppass, men cykling funkade bra som substitut idag. Man taget vad man haver.

Nu blir det totalvila till lördag. Jag har sålunda tre dygn på mig att vila och återhämta mig inför 12 timmars löpning på lördag mellan kl 12-24. Det räcker. Jag tror inte på att vila flera veckor innan ett lopp, man kan inte återhämta sig mer än till 100% och tre dagar ska räcka till det.

Jag kommer att äta lite extra på fredag, men jag tror inte heller att en stor laddning gör så mycket nytta, man får se till att fylla på regelbundet under löpningen istället. Jag kommer också se till att ligga på spikmattan en stund varje kväll, och kavla lårmusklerna en stund, för att få genomblödning och hjälpa knäeländet på traven. I min värld kommer jag att må kanon på lördag och inte känna av knäet alls. Jag kommer att mala runt i ett jämnt och fint tempo, med lugn andning, lätta ben och ett leende på läpparna. Jag vill inte ens tänka på alternativet. Det kommer att gå bra. Punkt slut.