Resan mot det bästa jag kan bli

Japp, så är det. Jag vaknade upp igårnatt, när jag skulle till jobbet, dvs onsdag morgon, och kunde inte stödja på höger fot. Tvingades ändå köra attacken på kvällen, fanns ingen vikarie, och i morse var det såklart ännu värre... haltade runt på jobbet, asmycket att göra efter som det är påsk och alla tydligen äter som grisar då... foten blev värre o värre, på slutet kunde jag knappt gå alls.

Det känns ungefär som att jag har tagit sats och sparkat in i en tröskelkant med fotsulan före, barfota. Det är alltså under foten, i valvet, men en bit bak mot hälen. Den känns alldels svullen, men ser helt normal ut...

Jag, som är känd för att vara ganska envis, gav mig ändå ut på en löprunda efter jobbet. Måste ju prova i alla fall...Det GICK INTE... Oavsett hur jag försökte så kunde jag inte springa. Efter 20 min var jag hemma igen, sur, men ändå lite mer nöjd, nu har jag iaf provat, och det går inte. Jag får vila tills det är borta, förhoppningsvis inom några dagar. Cykling bör funka iaf... kanske ska testa det imorgon ;)

Som tur är ser det inte ut att bli någon attack ikväll, ganska få bokade. Det är ju trots allt skärtorsdag. Problemet är att jag inte känner något under klassen, eller iaf gjorde jag inte det igår, men efteråt kommer det tillbaka sju resor värre. Det är väl adrenalinet som sätter in då.

Jag ororar mig lite för att inte kunna träna inför varvet, men om jag inte vilar kan jag kanske inte springa varvet alls, så jag vilar. Under protest. Men ändå. Den smärtan jag kände idag när jag sprang, den kan jag inte komma många kilometer med, så är det bara. Får bli spinning och styrketräning ett par dagar, så får vi se. Det konstiga är ju att jag inte vet när det hände, eller hur... det kom ju inte förrän dagen efter. Ja, ingen idé att grubbla, det är som det är, jag vilar.

Trevlig påsk på er iaf!!!