Resan mot det bästa jag kan bli

Det blev en alldeles underbar runda på eftermiddagen, ca 20 km! Min fotpod är felkalibrerad igen så jag kan inte få några exakta värden. Sist jag sprang 8 km, en runda jag mätt upp både med bil och på nätet, så visade den 7,3 km dvs 700 m fel, så idag när den visade 18 km räknar jag då ut att den bör visa ca 2 km fel. Sak samma, det var en härlig runda, och jag var pigg hela vägen. Dock blir man ju ganska stel efter så lång tid på mestadels asfalt, det antar jag att man får leva med, eller kommer kroppen vänja sig nån gång?

Riktigt lyxigt var det också att få komma hem till ett varmt bad, tända ljus, ett lite glas vin (ni vet antioxidanterna är viktiga!), och sen en supergod middag. Min blivande man är min allra bästa supporter!!

Jag funderade lite på det Cicci skrev, hur man flyttar sina egna gränser hela tiden, förra året hade jag sprungit 20 km EN gång innan jag sprang Göteborgsvarvet, och då tyckte jag det kändes ganska långt. I år har jag sprungit 18-22 km flertalet gånger, och nu är det liksom inte sån big deal, det är bara att göra det. Jag är verkligen i mycket bättre form i år!! Jag kommer dessutom att ha hunnit springa upptill 4 mil i sträck några gånger innan det är dags för varvet... Undrar var man är vid den här tiden nästa år på utvecklingsstegen? *drömmer mig bort*

Fantastiskt är det iaf- att man kan nå alla sina mål bara man är beredd att kämpa för dem!