Resan mot det bästa jag kan bli

Imorse var det dags för jogg med jobbet igen. Eller förlåt, jag tar tillbaka det, löpning var det. Man kan inte kalla det jogging när man tar sig 6,5 km på 30 min. Inte för mig iaf!!

Kallt var det, och klar himmel, helt underbart med andra ord- om man har klätt sig rätt. Det hade jag gjort, så hela upplevelsen var väldigt njutningsfull. Tempot då... Ja, jag skulle säga att vi låg i övre kanten av vad som känns bekvämt för mig. 4.30 tempo är ju inget jag sysslar med speciellt ofta. Men det gick, och det gick bra. En medelpuls på 82% skvallrar om att jag egentligen inte tog ut mig så värst, men i huvudet kändes det som ett tufft tempo. Maximalt var jag uppe på 87%.

Jag har en teori om det. Jag har ju HATAT löpning när jag var yngre. Det var lika med blodsmak i munnen, mjölksyra, ont i benhinnorna, och ja, ni fattar, obehagligt helt enkelt. Skräcken för att känna så igen sitter kvar. Fast jag (uppenbarligen) har ganska bra kondition nu så tror jag att jag när som helst ska få uppleva samma blodsmak, mjölksyra och andnöd igen. Så jag vågar inte. Jag lunkar på kring 5 minuter /km, fast jag hela tiden drömmer om att springa snabbare. Intervallträning går bra, då vet jag ju att jag snart få lugna ner mig och hämta igen mig, men att springa i ett ganska högt tempo en längre sträcka känns oroande. Det är dags att ändra på det!!

Genom att springa med mina kollegor, som är både lättare och mer löpvana än mig, tror jag att jag ska komma över den här fobin. Jag ska bli snabbare- punkt slut!!

Om jag en-två gånger i veckan springer i ett liiite för högt tempo, så kommer väl det tempot till slut att kännas normalt??

Jag tror det i alla fall. Det handlar om att våga kliva utanför sin comfortzone, det kan inte alltid kännas lätt, ibland måste det ta emot för att man ska göra några framsteg. I gymet var det aldrig några problem, så jag tänker inte låta det bli ett problem i spåret heller.

Så, jag antar utmaningen- från och med nu ska jag springa fortare. När vi springer med jobbet ska jag springa fort hela tiden, när jag springer kortare distanser hemma (7-8 km) ska jag springa fort sista biten, säg 2 km, men när jag springer långpass (12-14 km) kommer jag att behålla det tempo som känns bra, då handlar det mer om att träna upp uthålligheten. Intervaller och fartlek bedrivs som tidigare utifrån dagsform.

Uppföljning och utvärdering kommer ske efter varje pass!! Hihi, det här ska bli skoj!