Resan mot det bästa jag kan bli

Denna vecka har jag följt programmet, förutom att jag plockade bort Kettle bells träningen. Jag tänkte klämma in det i går men jag vet att det ger sjuk träningsvärk så det kändes inte som en bra idé inför dagens snabbdistanspass. :) Kommande vecka trappar jag ner rejält inför Göteborgsvarvet, och tränar såhär:

Tisdag: Morgonjogg, 5-7 km

Onsdag: Spin/Powermid (här kommer jag hålla igen ordentligt för att spara på benen)

Torsdag: Morgonjogg 5 km

Fredag: VILA

Lördag: GÖTEBORGSVARVET

Söndag: Vila/aktiv återhämtning (gymmet kör en tre timmars spinning, kan det funka som återhämtning tro?? :)

All träning kommer att ske i lugnt tempo, med enda syfte att få blodcirkulation och hålla igång musklerna.

Jag tänkte på en sak när jag stod i duschen efter dagens pass. Jag har själv ibland så svårt att tro att jag, som inte alls är byggd som en löpare, som styrketränat i så många år, och tränat mina muskelfibrer för att vara explosiva, ska kunna bli en bra löpare. Och långdistanslöpare dessutom... Med en bra löpare menar jag nån som kan springa milen kring 40 minuter, och en halvmara på kring 1.30. Jag menar alltså inte Mustafa Muhammed... Men trots att jag inte har de "rätta" generna för detta så springer jag ändå. Och jag blir bättre och bättre. ÄN springer jag inte milen på 43 minuter, men jag kommer göra det en dag.

Vet ni att humlor egentligen inte kan flyga? Jo, det är sant, enligt fysikens lagar är deras kropp alldeles för tung och deras vingar alldeles för små. Men de flyger ändå. Hur? Jo, för att ingen talat om för dem att de inte kan. Och precis så är det, om man inte ser några begränsningar så finns det inga. Så jag, och många med mig, som kämpar mot mål som ibland tycks ouppnåeliga, behöver ibland glömma de begränsningar som skulle kunna finnas, och bara göra det ändå. Spring fast du inte kan, dansa balett fast du inte vet hur man gör, löneförhandla med chefen fast du inte borde, köp den där snygga klänningen fast den är lite för tight, res till Frankrike fast du inte talar franska, kasta dig ut fast du inte vågar. Oftast går det vägen ändå, bara du tror på det själv.