Resan mot det bästa jag kan bli

Oj oj oj, jag har så mycket tankar i huvudet, men borde egentligen dyka ner i sänghalmen typ om två minuter, hur ska jag lösa det? Jag ska blogga så snabbt jag bara kan, om jag glömmer nåt så tar jag det imorgon!

Ok, så här är läget: Jag har ont. I båda vaderna, och i höger framsida lår. Det är inte bara stelt, det är ont, som en kronisk kramp, och värre blir det när jag har suttit/legat ner. Det kom i lördags, och har blivit värre. Det är precis samma känsla som jag hade just innan mitt juluppehåll, om ni minns?? Det gör ooont!!! Jag brukar inte klaga, och det gör jag inte nu heller, jag bara oroar mig för att det kan påverka min träning. Det har det iofs redan gjort, idag stapplade jag runt på Bodyattacken, kunde knappt jogga, och det är en hel del jogging på stället, höga hopp och jumping jaxx, det var som att det gick elchocker genom benen, upp på baksidan av knäet, och på utsidan av ena låret.

Jag har dock analyserat hela dagen, och bollat tankar med min kollega som också är min naprapat. Till att börja med trodde hon/vi att det beror på att jag ökat på löpningen en del sista tiden, men samtidigt, så mycket har jag inte ökat... Och jag har ju tränat på ett eller annat sätt i tio år. Sen funderade jag på om det har med skorna att göra, jag bytte ju i höstas. Men det verkar ju knappast troligt, de är nya (dvs mycket dämpning kvar) och utprovade noga. De skorna jag hade innan- där kan vi snacka om felaktiga skor...

Sista alternativet var stretching. Men inte det vanliga problemet, att man stretchar för dåligt. Utan tvärtom. Jag stretchar, och kanske gör jag det för bra. När jag styrketränade jämt så stretchade jag ganska hårt, musklerna drar ju verkligen ihop dig under ett gympass. Det behövdes då, men kanske inte nu. Löpningen är ju en helt annan belastning, mycket mer monoton, och inte alls lika intensiv. Många likadana steg, men inte nåt av stegen är ju en maxprestation i sig. Ändå stretchar jag lika hårt ännu,och framförallt vaderna brukar jag dra ut ordentligt, så att det gör riktigt ont. Och när jag upplevt dem som stela, som innan jul och nu, ja då stretchar jag ännu hårdare. Logiskt på ett sätt men ändå inte. Så nu provar jag att försiktigt töja musklerna efter träningen i någr a dagar. Hoppas at det är lösningen, annars börjar jag tro att jag inte är gjord för att springa. Och det känns ju inte så kul.

Angående morgondagens löprunda innan frukost vågar jag inte lova att det går. Allt beror på hur det känns då. Nu är vaderna insmetade med tigerbalsam, och jag ska bädda ner mig i sängen och låta dem vila några timmar, men om det känns lika illa imorgon måst jag vila. Mitt nyårslöfte var ju trots allt att lyssna mer på kroppen. Så jag tänkte försöka med det...

Godnatt!