Vägen mot målet!

Denna helgen har jag verkligen inte kommit ut alls... har känt mig hängig och deppig. Jag är alltid uppåt och älskar ju min träning och så. Men hela denna helgen har livet verkligen kommit imellan.

Det är tufft att vara ensam men barn, hus, trädgård och jobb och bla bla bla.. Saknar min man som tusan. Känner mig inte riktigt komplett för att fungera då han inte är hemma. Jag ska inte säga att jag inte ha kunnat åka till gymmet eller ge mig ut i löpsåret.. Jag har bara inte haft lusten..

Lite skrämmande, då jag är livrädd att lusten till all träning ska försvinna. Jag har haft en tendens till att falla tillbaka till att ligga på soffan och käka chip och dip.. Nu har jag kommit så otroligt långt fram till mina mål mm, så jag behöver någon som rycker tag i mig nu!!!!!

Köpte hem en jättefin klänning som jag tänkt att ha på ett bröllop nästa helg. Provade den men storlek 38 var för stor.. Jag blev så ledsen för det var den enda klänningen som de hade kvar.. Samtidigt blev jag glad.. ja ni förstår! st 36 hade jag inte ens när jag var 20.. ha ha..

Så nu sitter jag här och är helt omotiverad till att packa träningsväskan tills i morrn bitti.. tusan..

Men skillnaden från förut och nu är att då sket jag i att gå till gymmet när jag kände så.. Nu ska jag gå och packa ändå fast jag inte känner för det. För jag ska dit i morrn bitti!! Det är inte ett alternativ att stanna hemma.. så är det!

Godnatt alla, hoppas att er helg har varit bättre än min.. blää