Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Idag gick jag på mitt första Dans Afropass. Efter partyspinningen förra veckan fick mbecker mig att lova att prova på Dans Afro innan KiBoxen på City.

Så efter att ha cyklat som en tok för att hinna i tid (tidsoptimist - javisst!) så kom jag in i salen 5 i 10. Jag har aldrig varit mera skräckslagen på ett friskispass! Där i salen stod 50 tjejer i raka led - knäpptysta. Jag knödde in mig mellan två rader och stod knäpptyst jag också i väntan på att passet skulle börja.

Jag har noll koordination och är helt taktbefriad så det var med viss undran vad jag hade gett mig in i.

Men det var verkligen ett jätteroligt pass. Perfekt sätt att börja en lördagmorgon. Höll bannemig på att tuppa av av att andas så mycket. Vi stampade, vi hoppade, vi svängde på armarna, vi njöt.

Kändes till och med som jag hängde med i de flesta rörelser, fast jag får nog träna lite på att skaka på rumpan. Skulle nog vilja kalla Dans Afro som ett perfekt danspass för killar utan någon danserfarenhet whatsoever (perfekt uppvärmning inför KiBox också!). Konstigt att jag var den enda killen där tycker jag. Men det är väl så, det är väl inte bara jag som ryggar tillbaka när ett pass innehåller Dans i namnet. Lite roligt var det efteråt också, det var några killar som satt vid soffan och sa något i stil med "Jag såg att det var en kille på danspasset idag!".

Hoppas jag kan inspirera fler killar att gå på Dans Afro. Eller kanske inte, nu kan jag ha 50 tjejer alldeles för mig själv! Mohahaha!