Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Ja, då har man brutit sitt första pass då.

Hade sett fram emot 3-timmars-långspinningen ett tag nu så i går eftermiddag när jag började få ont i halsen bestämde jag mig genast att skippa den dagens pass till förmån för spinningen. Men i morse när jag vaknade kände jag fortfarande att halsen inte var som den borde vara. Men jag mådde för övrigt bra.

Och eftersom jag tidigare hyllat att kolla vilopulsen för att få fram allmäntillståndet så var det tags att testa mina teorier i skarpt läge. När jag kollat pulsen tidigare så har den, efter en vilodag, legat på ca 44 slag/minut för att sen öka med ca 2 slag/minut per dag utan vila. När jag mätte den första gången i morse visade den på 51-53 slag, och då hade jag ju vilat i går. Då bestämde jag mig klokt nog att inte köra spinningen. Men jag ville ju så hemskt gärna... så jag tog pulsen igen... och igen... och efter lite avslappning fick jag ner pulsen till 47 slag vilket ju faktiskt bara är 3 slag mer än vad det skulle varit som bäst.

Sen provade jag också ett så kallat ortostatiskt pulstest. Då ska man jämföra pulsen liggande och stående. Är skillnaden mer än 20 slag/minut så tyder det på att något inte är som det ska. Kanske är man övertränad. Men jag fick inte en större skillnad än ungefär 10 slag. Så då bestämde jag mig för att köra spinningen! Jag mådde ju ändå bra.

Men det gick inte riktigt som planerat. Kroppen svarade inte. Pulsen gick upp, men inte tillräckligt i förhållande till ansträngningen eller kanske snarare, jag kände mig, i brist på bättre ord, obekväm att anstränga mig såpass mycket så att pulsen skulle gå upp till det förväntade. Jag provade pressa upp den bortåt 160 slag/minut ett par gånger men kände ingen lust att ligga kvar där.

Så när första blocket av tre började närma sig sitt slut så bestämde jag mig för att varva ner och lägga av. Kände att det var ingen idé att ligga och halvköra i ytterligare två timmar bara därför att. Jag hade säkerligen fixat det, men till vilken vinst och vilket pris? Hade nog inte fått så mycket ut av det vid den pulsen jag låg på och jag kände att jag skulle riskera att det som nu var fel i kroppen skulle bryta ut. Så lika bra att lägga av.

Nu när jag kommit hem så läser jag följande stycke i en bok om träning jag har:

"
Är du bara snuvig och/eller har lite ont i halsen, utan försämrat allmäntillstånd och utan allvarliga förkylningssymptom så går det bra att träna. Undvik högintensiv träning och korta det längsta långdistanspasset något, men fortsätt med låg- och medelintensiv träning.
"

Låter med andra ord som jag gjorde ganska rätt. Är faktiskt ganska stolt över mig själv för att jag var så förnuftig att lägga av. Jag har stora träningsmål i år och att riskera dem för stoltheten att inte ge upp ett pass är det inte värt.

----

Förresten så var det helt underbart att se Spinning-Hitler in action, trampandes på som om hon försökte rödglödga motståndskivan!