Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Måste tankerapa lite högt om träning så det här blir nog ett osammanhängande och långt inlägg:

Var ute och joggade med F&S idag. Otroligt härligt var det men jag tänkte inte skriva om löpningen. Fick en liten utskällning av ledaren Micke i bastuen efteråt. Eller utskällning är väl helt fel ord - konstruktiv kritik är vad det var.

Jag berättade att jag aldrig har någon koll alls på var vi springer, hur vi springer, upplägget. Jag kör bara egentligen. Länge sedan jag sprang med klocka alls (idag var ett undantag men jag kommer till det längre ned) var det också. Detta gäller inte bara träningarna med F&S utan även lopp (men där har jag alltid klocka). Extremfallen är väl Vasaloppet och Vikingarännet där jag innan aldrig åkt längdskidor eller långfärdsskridskor men det gäller löplopp också. Jag vet hur långt det är, men sen håller jag aldrig koll på t.ex. vad det finns för backar på loppet eller sträckningen i allmänhet.

Micke påpekade att jag nog skulle tjäna en hel del tid på att få mer koll. Och han inte fel. Skulle jag ha bättre koll på t.ex. ett lopps sträckning så skulle jag mycket bättre kunna planera för att kunna hålla belastningen konstant, vilket ju är otroligt viktigt för att få bra tider när man springer. Han gav mig till och med läxa att nästa gång vi springer hålla koll på passupplägget.

Men jag känner mig kluven. Är mitt mål att förbättra mig så mycket som möjligt så skulle jag göra precis som han säger. Men om jag gör det till mitt mål, då är jag rädd för att jag skulle tappa lite av glädjen med min träning. Just nu är min motivation till att träna både att bli bättre och att ha roligt, men fokus har absolut varit på att ha roligt. Tror inte jag har gjort ett enda pass enbart för att bli bättre men jag absolut gjort många pass enbart för att ha roligt (Julaerobics, Dans Afro, etc). Motivation kan ju komma från många håll och jag tvivlar inte på att jag om jag skulle förskjuta målet skulle kunna motivera mig själv, åtminstone ett tag. Men i längden, finns inte glädjen där så tvivlar jag på att jag kommer hålla på.

Men jag vill ju fortfarande förbättras. Förra året tog jag ett stort steg framåt och det skulle vara så häftigt att göra det igen. Är lite sugen på att ge mig på något så extremt som en Ironman (Kalmar Triathlon för att vara exakt) vilket är 3,6 km simning, 18 mil cykling och 4,2 mil löpning - allt självfallet i ett lopp. Och ska jag ha en chans att ens ställa upp så måste jag verkligen träna så effektivt som möjligt, och det med fokus på att bli bättre. Vill jag det? Kommer jag då kunna gå på mina KiBox, Dans Afro, Innebandy eller ens Skivstångspass? Eller måste jag fokusera stenhårt på löpning, löpning, löpning, cykling, cykling, spinning, simning och simning? Vill jag det? Gaaaaaaa!

Tänk vad stolt jag skulle vara om jag lyckades genomföra en Ironman! Men är det värt det?

Var inne på Löplabbet bredvid F&S Kungsholmen idag och skulle se om de hade en Garmin FR60 pulsklocka med fotpod. Har dreglat efter den länga nu men inte kunnat bestämma mig om jag skulle köpa den eller ej. Att lägga 2200 på en klocka bara för att få bättre koll på min löpning när jag inte varit helt säker på om det är den vägen jag vill vandra har varit svårt att motivera mig till. Men när det visade sig att Garmin sänkt priset så att den nu kostade 1700 slog jag till direkt. Inte så mycket för att jag kunde motivera mig till att pröjsa 1700 utan för att jag nu tjänade 500 kr. Visst är man lättlurad!

Med FR60 med fotpod kan jag få en jäkla massa statistik: Hastighet, puls, stegfrekvens, förbrända kalorier etc. Jag gillar ju tanken med statistik. Som ingenjör ligger det nästan i generna (härliga, sexiga data, grafer, kurvor och samband... NEJ Tomas, inga smutsiga tankar, händerna på tangentbordet, NU!).  Men samtidigt vet jag att jag sällan lyckas hållas uppe statistikhållande särskilt länge. Det ger mig inte glädje och endorfiner på samma sätt som att bara sticka ut och träna.

Men jag ska ge det ett försök nu. Jag ska försöka hålla koll på pulsen när jag tränar och jag ska försöka lära mig hur en viss hastighet känns att springa. Men jag ska försöka hålla det på en bra nivå. Ska försöka öka min fokus på att optimera min träning och samtidigt behålla glädjen. Hoppas det går.

Behöver jag välja så vet jag direkt vad som får stryka på foten, och det är inte glädjen.

Hur lyckas ni andra kombinera era mål med träningen med träningsglädje? Går de alltid hand i hand för er?