Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

I söndags fick jag ett brutalt uppvaknande av att springa Premiärmilen - jag hade inte alls den uthållighet som jag trodde jag hade. Och med tanke på att jag ska springa 5 mil den 8 maj så kändes det att det var dags för bot och bättring.

Så den här veckan har jag ägnat åt att dra upp längden på mina löppass - och det rejält. Tidigare i år jag har väl inte kört mer än 11-12 km och Premiärmilen var det längsta i konstant hastighet (de andra var intervaller med F&S Joggingen).

Ett varningens ord först bara, så som jag har rampat upp milen är inget jag rekommenderar. Genom att göra det riskerar jag överträning och om jag har riktigt otur att skada mig. Men jag har tränat mycket annat förutom löpning de senaste månaderna så jag litar på att min kropp klarar av belastningen i och med att jag nu drar ner på annan träning. Men det är ett vågspel och en kalkylerad risk.

I alla fall, i måndags bar det av på min, för i år, längsta runda på 16 km runt Brunnsviken. Körde på i ganska modest tempo och höll en puls på 150 slag (20 slag under vad jag höll på Premiärmilen). Härligt var det och det var absolut en ny känsla att springa så långt. Man märker klart att det efter sisådär 14-15 km börjar kännas i benen.

Sen i fredags var det dags igen, nu nere i Skåne. Igen blev det det längsta passet för året med 20 km. Kändes jättebra det med - igen med en medelpuls på 150 slag/minut. Kändes lite mer i benen men inte så farligt. Fick absolut mersmak för långa träningsessioner. Så nu idag så bidde det åter igen det längsta passet för säsongen men en härlig 3-milare fram och tillbaka mellan Lund och Bjärred.

De första 1,5 milen höll jag återigen en medelpuls på 150 och det kändes så grymt bra så jag bestämde mig för att börja pressa på vägen hem. Så 1,5 - 2 mil bidde det 155 i puls och sen ytterligare 8,5 km innan nedvarvningen körde jag i 160 och jösses vad det kändes i benen då!

Jag hörde för länge sedan ett citat av Haile Gebrselassie där han sa att när han tränade så gick att ut och sprang tills han var trött - sen började han träningen. Så gjorde jag idag och WOW vilken känsla! Och wow vilken träningsvärk!

I morgon blir det vila (eller snarare klättring, men det räknar jag som vila, åtminstone för benen) och på onsdag får vi se. Kanske blir det spinning, kanske blir det löpning igen!

Den här veckan ska jag väl försöka öka hastigheten lite på långa sträckor och sen bortåt helgen eller antagligen nästa vecka ska jag prova mig på en 4-milare tror jag. Längtar redan!