Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Dagens löptur hade verkligen toppar och dalar. Både bokstavliga och bildliga. Kan aldrig lära mig vad just den här ledaren heter men killen älskar backar i innerstan. Han fokuserar också mycket på just de tekniska bitarna av löpträningen vilket ju också är toppen.

Dalen däremot är när man känner efter 30 minuter att man var en idiot som drack den där räliga varma chokladen ur selecta-automaten på dagen som jag är så beroende av. Den gör ju bannemig om tarmarna till rodelbana för lunchen! Att jag inte lär mig. Nej, resten av löpturen var inte skoj. Normalt är jag där framme i varje intervall och kämpar om första eller andraplatsen men nu låg jag nästan sist och då var det ändå en medel/intensiv-grupp istället för den vanliga intensivgruppen. Hade jag hittat "hem" till Ringen själv hade jag lagt av direkt! Men nu är jag ju den lokalsinnesbefriade typ jag är så det var bara att bita ihop.

Sen måste jag erkänna att benen tog en jäkla massa stryk av all snömodd också. Jäkla jobbigt var det. Gled ju runt som en fysiker i friktionslöshet. Sen hur det hade gått utan chokladen vet jag inte. Jag känner fortfarande rejält i anklarna. Nästa gång, då djävlar ska jag flyga fram!

Sen den ulitimata toppen var att jag och VilseGris (den tjejen kan springa ska ni veta!!!) avslutade med att byta surdegsbrödskomponenter. Jag bytte bort tre deciliter russinjäst (för att baka laveinbröd) mot två skippyburkar (den tjejen gillar snickers ska ni veta!!!) vete- och rågsurdeg.

Här ska det suras med glädje!

---

PS Egentligen skulle jag vilja skriva en ode till de två tjejerna i intensivgruppen, VilseGris och S (som jag döper henne till då hon inte finns på communityn... ännu) då de är relativt bättre än alla andra jag någonsin sprungit med men för att hålla dem ödmjuka låter jag bli.