Annas blogg

Men den kanske inte räknas?

Jag skulle vikariera på lunchens box-pass på jobbet. Omklädd och inspirerad går jag mot träningslokalen. Mellan mig och träningslokalen finns en stängd branddörr i stål. Med kraft och fart öppnar jag dörren mot mig ... rakt över min högra lilltå.

Det gjorde faktiskt inte så ont, då. Men ett par minuter senare känner jag smärtan och upptäcker att det blöder. Det blev till att skölja av blodet och bandagera såret med plåster. Sen höll jag passet med foten i högläge, d.v.s. jag stod med vänster ben i golvet och hade höger ben på en bänk i midjehöjd. Trots begränsad ledare blev passet lyckat och deltagarna trötta och nöjda.

Tiden läker alla sår så till eftermiddagen gav jag mig iväg på egen träning. I början av passet gjorde det lite ont, speciellt om jag träffade sparkarna med foten istället för smalbenet. Mitt i passet börjar tån domna bort och jag misstänker att det INTE är ett bra tecken.

Så efter passet lägger jag mig en stund med foten i högläge och allt efter som jag går ner i varv ökar smärtan i tån.

Väl hemma lirkar jag av det fuktiga plåstret (det blev ju blött i duschen) för att inspektera skadan. Det är ett 5 mm långt jack som ser ut att vara djupt, dessutom saknas hud på en 10x5 mm stor yta. Innan jag sätter på ett nytt rent plåster får lilltån lufta en stund. 

På fredag måste det vara läkt, eller i alla fall bättre, för då är det kickboxning igen.

Var rädda om er.