Annas blogg

Jag gjorde det! :)

Jag är ett "barfotabarn" och går barfota så fort det är möjligt. En barfota promenad på skogsstig är inga problem och framåt sensommaren går jag utan problem över grusgångar barfota.

I många år har jag drömt om att springa/jogga barfota. När jag berättat om detta har jag fram tills nu alltid möts av "herregud, du är ju inte klok! Det kan man inte göra." Men nu är det "inne" med barfotalöpning och jag tog chansen.  ;)   Skulle jag bli ifrågasatt så kunde jag hänvisa till alla nya rön och artiklar om barfotalöpning.

Det blev 5 km på en mycket mjuk, och blöt, sågsånsslinga. Jag fick samma tid som jag brukar med skorna på men det var en mycket härligare känsla. Detta kommer jag fortsätta med när det finns lämpliga slingor att springa på.

För er som funderat på barfotalöpning kan jag meddela att det tar lite mer på vaden, ev också framsidan av underbenet. Fotsulorna blir lite slitna och framdelen av foten är lite tröttare (aningens öm om jag böjer upp tårna). Vristen fick jobba mer för att kompensera för ojämnt underlag. Jag märkte att uppförsbackarna blev enklare att springa medan nerförsbackarna blev lite jobbigare. Blicken höll jag bara en till två meter framför mig för att kunna se ojämnheter i marken.

Jag behövde inte ändra mitt löpsteg då jag redan med skor på springer som om jag är barfota, d v s landar på främre delen av foten eller hela foten, aldrig på hälen. Springer (eller går) man barfota sätter man inte ner hälen först, det gör för ont då den inte kan svikta.

Tips om ni vill börja:

• Om du har problem med vrister eller vader bör du låta bli, se till att stärka upp dem först.


• Är du inte van att gå barfota bör du "härda" fotsulan genom att gå mycket barfota innan du börjar springa.


• Är du inte van att gå barfota bör du börja med att gå för att lära dig att inte sätta ned hälen först. Gå den löpslinga du vill kunna springa.


• Vill du pröva en längre sträcka så spring (eller gå) barfota i början och ha med dig skorna. När man blir trött är det lätt hänt att antingen börja sätta i hälen eller inte se stenar/kottar/pinnar som man istället sätter foten på.

Men ingenting går upp mot den närkontakt man har med underlaget och naturen man springer på.