Annas blogg

Dagen började bra, istället för att cykla till träningen fanns det en passande buss. Det gjorde att jag kunde gå hemifrån i vanlig tid.

Planen var att direkt efter träningen ta buss till jobbet och duscha där. Då skulle det finnas en chans att hinna komma i tid. Med min eftersvettning finns inte alternativet att duscha direkt efter träningen, jag behöver varva ner först.

Träningen drog ut på tiden (tränaren såg inte sitt armandsur när han hade boxhandskarna på) så jag fick 15 minuter extra träning. Det gjorde att jag var tvungen att hasta därifrån svettandes för att hinna med en buss till jobbet.

Så där sitter jag på bussen i rusningstrafik med håret i svettblöta stripor och träningsväskan i knät. Efter ett tag känner jag hur min svettlukt sakta stiger upp ur jackan. Plötsligt slår det mig att jag måste se ut (och lukta) som en "baglady".

Nåväl, väl i omklädnadsrummet på jobbet upptäcker jag att jag fått en rejäl lårkaka! Än har huden inte blivit mer än rödprickig men den är rejält svullen. Tur att jag har en linda med som jag kan linda runt låret för att hålla emot svullnaden. I spegeln ser jag även att armbågen och knät fått rejäla märken.

Under dagen tog jag mig till apoteket för att köpa en sån där salva som hjälper mot blåmärken (Hirudoid rekommenderade Apoteket) och en bättre linda. Samma saker används mot åderbråck och den hudfärgade lindan ger helt klart associationer till mormors stödstrumpor.

Visserligen ger lindan ett skönt stöd och krämen ska ju minska missfärgningen av blåmärket men det hade varit "sexigare" att köpa sporttejp och Zon kräm.  ;-)

Ta hand om er så ni slipper stödbandage, krämer och sporttejp.