Annas blogg

Jag har aldrig varit så vältränad som nu.

För tolv år sen låg jag på botten när det gäller kondition och styrka. Jag fick blodsmak i munnen av att lunka 500 meter och springa efter en buss var det inte tal om. När jag dessutom började stånka varje gång jag skulle sätta på mig skorna då insåg jag att något måste göras. Ingen övervikt att tala om (nåja ett BMI på 26) så det var inte problemet, jag var bara lat. :-)

Sen dess är jag van vid att varje form av fysisk ansträngning ska ta skiten ur mig.

Men igår när jag hade fullt sjå att inte jogga fortare än att pulsen låg på 70%, då insåg jag helt plötsligt att det var underbart att jogga fram. Hela tiden har jag hört att man inte ska jogga fortare än att man kan prata. Prata när jag joggar/lunkar har alltid varit omöjligt för mig - utom igår! :-) För första gången insåg jag att jag skulle kunna prata (ifall jag haft en kompis med på rundan), att jogga lugnt var bara en snabbare variant av att promenera.

Så om det finns någon där ute som kämpar i motvind - det kommer att bli lättare och njutbart.