Annas blogg

Vi körde säckträning i morse. Det var dubbla lowkicks, snabba rak + rak + uppercut, knän, frontkicks, hårda valfria slag och dubbla kroppslag; en variant per säck i 1,5 min (skulle jag tro).

Tränaren gick runt och justerade tekniken på alla ... utom mig. Hmmm, jag började undra om jag var ett hopplöst fall för de andra var allt från relativt nya till sådana som tävlar.

Så efter två varv fick vi en välbehövlig dricka-paus. Och då säger tränaren med hög och klar röst till mig att:

- Du är "the Pro" här idag. Jag har inte behövt justera din teknik för den är klockren.

Oj, vad jag växte, jag blev säkert två meter lång.  ;)
Men så slog den svenska jantelagen in och jag svarade:

-Jag som trodde du gett upp hoppet om mig.

Så här i efterhand skulle jag naturligtvis ha tagit åt mig och gett honom en komplimang genom att svara "med en tränare som du kan man inte få annat än bra teknik".

Så nu sitter jag här och i efterhand suger åt mig av berömmet - jag har bra teknik i slag och sperkar. Det enda(?!) jag behöver träna på är hastigheten.

Så får ni beröm - ta åt er.